Jag reagerar pÄ att ÄskÄdare allt oftare stÀller sig upp och applÄderar efter en teaterförestÀllning. Vi kan ha olika uppfattning om uppsÀttningen, men stÄende ovationer tycker jag skall sparas till speciella tillfÀllen. Nu verkar de bli regel.
Vill de som stÄr och applÄderar kanske visa att de tycker bÀttre om förestÀllningen Àn vi andra, att de förstÄtt nÄgot som gÄtt oss förbi?
HÀromÄret upplevde jag ett grÀl mellan nÄgra ÄskÄdare, efter Valkyrian pÄ Operan. TvÄ personer pÄ raden framför reste sig upp och applÄderade vÄldsamt. En ÄskÄdare bredvid klagade pÄ att de skymde sikten och bad personerna att sÀtta sig ned, men de vÀgrade och ett grÀl om förestÀllningens kvalitet uppstod. Det hade kunnat bli intressant, men det spÄrade tyvÀrr ur.
Det hÀr med applÄder Àr förstÄs inget nytt men har sin historia. Redan under antiken visade ÄskÄdarna sin uppskattning av ett drama, men dÄ genom att slÄ med kÀppar pÄ de trÀbÀnkar de satt pÄ, berÀttar Willmar Sauter, professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet, nÀr jag ringer honom.
Vid den elisabetanska teatern vet vi att det förekom ett interagerande mellan publik och scen, de ÄskÄdare som stod nÀrmast scenen kunde komma med stickrepliker som kanske besvarades om det var en komedi. Om Shakespeare alltid fick slutapplÄder verkar lite oklart.
Willmar Sauter tycker att det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga exakt nĂ€r vĂ„rt sĂ€tt att applĂ„dera blev en vana vid teaterförestĂ€llningar. Under franske kungen Ludvig XIV (1638â1715) vet vi i varje fall att applĂ„der var en konvention, regeln föreskrev att ingen fick applĂ„dera före kungen.
Annars verkar det vara under 1800-talet som applÄden fÄr sin storhetstid pÄ de offentliga teatrarna. DÄ applÄderas det inte bara vid aktens slut, utan gÀrna under pjÀsens gÄng.
Ofta var det skÄdespelaren man applÄderade, man gick ofta pÄ teatern för att se en bestÀmd skÄdespelare, kunde gÄ tillbaka för att se om en uppsÀttning nÀr det kommit en ny skÄdespelare i rollen, berÀttar Willmar Sauter. DÄ kunde publiken applÄdera efter en dramatisk dialog precis som dagens operapublik applÄderar i pausen efter en aria. ApplÄder kunde ocksÄ förekomma nÀr en skÄdespelare gjorde entré.
NÀr Dramatens nya hus invigdes 1908 undanbad man sig applÄder under förestÀllningarna. Samma instÀllning visade Strindberg i sina anvisningar för Intima Teatern samma Är.
Det hÀr speglar hur fokus Àr pÄ vÀg att förflyttas frÄn skÄdespelarna till sjÀlva pjÀsen.
Amerikansk publik Àr kÀnd för en kort applÄd och sedan hastigt lÀmna salongen. Vi svenskar buar ogÀrna, utan applÄderar artigt Àven om vi inte Àr sÄ imponerade.
LÄt mig medge: nÀr jag Àr förtjust stampar jag gÀrna i golvet. Jag anknyter hÀr till en antik tradition.
Konsten att applÄdera rÀtt
KRĂNIKA. âVi svenskar buar ogĂ€rna, utan applĂ„derar artigt Ă€ven om vi inte Ă€r sĂ„ imponeradeâ, Skriver Gunnar Carlsson.
Gunnar Carlsson, nyhetschef, UNT.
Foto:
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.