Konstjobb mellan utandning och inandning
AGENDA. För oss på Uppsala konstmuseum är hela månaden är fulltecknad av aktiviteter och det ser verkligen spännande ut.
Foto: Pelle Johansson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror att jag har ett av Uppsala kommuns roligaste jobb. Jag är chef för Uppsala konstmuseum och jag har min arbetsplats i det karaktärsfulla slottet. I mitt jobb som chef och som konstvetare finns naturligt en pendelrörelse mellan utandning, publika och utåtriktade uppgifter och inandning, skrivbordsjobb, rapporter och rutiner som resultat av att vara en del i en mycket stor organisation - kommunen. Jag tycker att mycket av det som jag gör är väldigt inspirerande och att det faktiskt är viktigt att både andas in och ut.
Det mest inspirerande är förstås all konst som jag har förmånen att se, uppleva, analysera, diskutera och även producera. Inspirerande är också alla dessa konstnärer, ofta starka individualister, vars visioner och idéer vi på konstmuseet förvaltar och förädlar, förmedlar och artikulerar. Oavsett om vi jobbar med konstutställningar eller med konst till den offentliga miljön så skapas unika och osedda konstverk som vi alla under arbetsprocessen bara kan omfatta med den egna fantasin och föreställningsförmågan. Jag har under mitt yrkesliv insett att det kan vara väldigt svårt för de flesta att föreställa sig konst som inte finns, man letar i allmänhet i sitt inre arkiv av bilder på konst som man en gång i tiden sett. För varje ny bild av betydelse skapas en ny plats i minnet. Museets uppgift är att ge impulser till nya förebilder för människor att lagra i sina inre bildarkiv. Att ge näring och impulser till kreativitet och visioner.
Konst är och förblir min livsluft. Mina medarbetare är en annan viktig källa till inspiration. Konstmuseet har en liten personalstyrka men med betoning på styrka. Alla arbetsplatser med publik verksamhet delar den där särskilda nervtråden som även kallas premiärnerv. Arbetsplatser med ofta återkommande premiärer brukar få fram sammansvetsade team. Konstmuseets team är både ambitiöst och produktivt och jag känner mig privilegierad på min arbetsplats på Uppsala slott.
Många av uppgifterna i min maj-kalender är kopplade till att vara chef, vilken som helst, i Uppsala kommun: Formulera lönekriterier, lönesätta medarbetare, chefsträff med produktionsdirektören Ulla Holmgren, ett halvdagsseminarium om ny organisation, personalärenden, anställningsintervjuer, ledningsgrupp på stadsbiblioteket etc. I mitten av maj, Linnés jubileumsvecka, kommer jag att sitta med pannan i djupa veck och jobba med ekonomi och uppföljning.
Dessutom ägnar jag mycket tid åt mitt ämne samtidskonst och jag kommer att ägna en hel del tid i maj månad för utställningsproduktioner i realtid och i framtid. Jag står för närvarande med ett ben i nuet och det andra år 2008. Jag har möten med flera konstnärer de närmaste veckorna för att planera kommande utställningar. Det är under den här kreativa fasen med konstnärerna som man vrider och vänder på lokalens möjligheter i förhållande till konstnärens arbetssätt och det är då man anger ambitionsnivån. Vi talar oftast i termer av möjligheter. Vad är möjligt? Går det att lyfta in en noshörningsskulptur genom fönstret på plan 4. Kan vi få fram HD-projektorer för utomhusbruk? I vilket land? Målet är att varje ny utställning ska skilja sig från den föregående så att rummet, våningsplanet och helst hela museet framträder i en ny och spännande skepnad varje gång vi öppnar dörrarna till en ny utställning.
Den 19 maj öppnar vi en ganska busig utställning med Roland Persson som ska heta Strange Fruits. Den visas inte i utställningsrummen utan på alla andra publika ytor. Hans skulpturer kommer att växa upp som en slags andra natur och den naturen kommer vi inte att kunna styra över. Roland Persson arbetar också just nu med ett "Linné-monument" som ska invigas i Vasaparken under Kulturnatten.
Bigert och Bergströms utställning Everyone talks about the weather but no one does anything about it med klimatkammare och annat gör oss riktigt nervösa just nu. Utställningen är en avancerad utställningsteknisk utmaning för oss. Det japanska kejsarparets besök i Uppsala ändrar dessutom våra planer så att vi kanske måste flytta fram utställningen en vecka, det blir i så fall invigning i juni istället för i maj. Vi måste kanske också flytta "releasen" av uppsalakonstnären Martin Karlssons bok Uppsalas Linné - om konstruktionen av lokal identitet.
I slutet av månaden planerar jag för en personaldag och en utflykt till en ovanlig konstnärsateljé i Stockholm. Vi kommer att prata om framtidsfrågor, ett verkligt favoritämne. Vart vill vi komma med Uppsalas konstmuseum? Vi har ett bra anseende i Sverige och vi är stolta över att Uppsala kommun bedriver en vital konstverksamhet med både bredd och djup och vi jobbar både med historia och samtid, lokalt konstliv och internationellt.
Maj månad rundas av med Vårruset för tjejer och kvinnor i Uppsala. Konstmuseet har ett eget lag. Jag har faktiskt ännu inte nämnt backen, ett självklart samtalsämne för alla som besöker oss. Ni vet, backen upp till slottet. Faktum är att vi som arbetar på konstmuseet räknar med att vi har starkast ben i Uppsala och talesättet säger ju att man får starkare ben i uppförsbacke. Ta gärna en friskvårdspromenad till konstmuseet, det ger näring för både kropp och själ.