Konstmuseet som fungerande karaktÀrsbyggnad
KRĂNIKA. Det byggs konstmuseer som aldrig förr. Varje stad med sjĂ€lvaktning verkar kĂ€nna ett behov av ett rejĂ€lt rum för konst, skriver Sebastian Johans.
Sebastian Johans
Foto: Fotograf saknas!
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Men behöver vi verkligen fler konstmuseer, och varför Ă€r trenden sĂ„ ihĂ€rdig? Ăr ett konstmuseum en katedral i en tid av profanisering, eller tillmĂ€ter vi konstens domĂ€ner andra betydelser? Det Ă€r nĂ„gra av frĂ„gorna som agerade utgĂ„ngspunkt för en paneldiskussion om museibyggnadens och arkitekturens funktion och pĂ„verkan av konstnĂ€rlig verksamhet, plats och region, som i fredags arrangerades pĂ„ konstmĂ€ssan Market, som i helgen fyllde Konstakademien i Stockholm. Moderator var arkitekturkritikern Peder Alton och i panelen satt Martin Rörby frĂ„n skönhetsrĂ„det, Malin Zimm, chefredaktör pĂ„ tidskriften Rum, Susanne Eriksson, chef för VĂ€sterĂ„s konstmuseum och arkitektduon Bolle Tham och Martin VidegĂ„rd Hansson, som ligger bakom Kalmars uppmĂ€rksammade nya konstmuseum.
Diskussionen tangerade en rad angelÀgna aspekter och frÄn ett Uppsalaperspektiv, i en stad dÀr vi precis pÄ allvar har börjat drömma om en storsatsning pÄ ett nytt konstmuseum, finns det förstÄs all anledning att spetsa öronen.
Konstmuseiboomen handlar om regional artikulering, om att stÀrka det lokala varumÀrket och om att skapa en urban kontext dÀr sÄvÀl invÄnare som turister ska möta sÄvÀl varandra som konst och arkitektur. Det Àr stora krav.
De nya museerna Àr ofta spektakulÀra byggnader som tar pÄ sig en roll utöver att hÀrbÀrgera konst. Ett museum mÄste vara ett energicentrum, konstaterade Malin Zimm, och det Àr förmodligen en riktig tanke. I en tid dÀr en allt större del av kulturkonsumtionen sker framför nÄgon av hemmets elektroniska burkar blir kraven pÄ externa utflyktsmÄl allt större.
Tham och VidegÄrd har genom sin succé i Kalmar med sig en rad insikter om de krav som stÀlls pÄ ett nytt museum, inte minst genom den ganska vildsinta debatt som föregick byggnaden i Kalmars stadspark. Ett konstmuseum Àr ett stadsbyggnadsmÀssigt instrument, var deras lÀrdom. Varje ny offentlig institution rör upp kÀnslor och pÄverkar sina invÄnares sjÀlvbild. Vi definieras alla i nÄgon mÄn av de kyrkor, museibyggnader, bibliotek och idrottshallar som finns i den stad vi lever i, oberoende om vi nyttjar byggnaderna eller inte. SamhÀllet, det offentliga - det Àr vi - det Àr inte bara en demokratisk klyscha. Uppsalas nya Konserthus Àr ett bra exempel. MÄnga har tagit del av byggnadens musikaliska utbud, men lÄngt fler har uttryckt en Äsikt om huset, som förhÄllandevis snabbt har blivit en del av Uppsalabornas identitet.
Museichef Susanne Eriksson lyfte fram en realpolitisk poÀng; en karaktÀrbyggnad Àr trevlig, men mÄste fungera med berörd institutions uppdrag. Det fÄr inte uppstÄ en konflikt mellan arkitektoniskt Statement och vÀlfungerande rum.
Att bygga nytt eller bygga om, det Àr frÄgan. Men svaret Àr inte sÀrskilt viktigt bara det bjuder pÄ ett pragmatiskt museum som klarar samling och samtid och kan bÀra det lokala utan att vara provinsiellt. LÄt oss börja dÀr.