Budapestbaserade Keller Quartett visar än en gång att de till fullo behärskar 1900-talets konstmusikaliska tonspråk, vare det sig rör sig om en amerikansk romantiker som Samuel Barber eller en så genomintellektuell kompositör som Györgi Ligeti.
Här samsas deras verk utan svårighet på samma album, och alla som tvivlat på Ligetis förmåga till smärtsam skönhet i musiken kan sluta. Speciellt hans 1:a stråkkvartett har ett slags postromantisk anslag som känns i själen, liksom Barbers alltid lika vackra Adagio.
Bästa spår: Barbers Adagio