Koops skivor har figurerat på mängder av årsbästalistor genom åren. Låten Koop Island blues hördes nyligen av 40 miljoner tv-tittare i finalen av So you think you can dance i USA. Och redan innan samlingsskivan Coup de grâce nyligen släpptes hade duon sålt nästan 500 000 skivor.
- Vi var övertygade ända från starten att det skulle bli jättestort, säger Oscar Simonsson.
Men ni gjorde ju supersmal musik. Var inte det lite orealistiskt?
- Jo, man har ju lätt grandiosa idéer när man är 19 år, men det var ju själva visionen vi trodde på.
Oscar Simonsson och Magnus Zingmark träffades på oliak jazzklubbar i Uppsala. Oscar spelade i ett band och Magnus var dj. Deras gemensamma intresse för ren jazz gjorde att de började göra musik tillsammans. Man kan tycka att det naturliga vore att börja spela instrument ihop, men de två jazzvurmarna valde att börja skapa låtar genom att sätta ihop mängder av samplingar i stället, något som inte var helt lätt med dåtidens teknik. En sampler var ofta ett stort vidunder som kostade 40 000 kronor.
- Vi fick reda på att Musikvetenskapliga institutionen i Uppsala hade en sampler i sina lokaler och en kompis som pluggade där och hade nyckel stannade kvar på fredagskvällarna, släppte in oss när alla andra hade gått. Sedan satt vi hela natten och arbetade och täckte för fönstren så att ingen skulle se att vi var där, berättar Oscar Simonsson.
Proceduren fortgick i några månader och de tre första Kooplåtarna skapades. Ett annat problem var att få tag på skivor att sampla från. Att köpa dem hade kostat för mycket pengar. I stället började de låna skivor på Stadsbiblioteket som mest hade klassiska skivor. Det är därför Koops första album innehåller många samplingar från klassisk musik.
Sons of Koop släpptes på det svenska bolaget Diesel music 1997 och sålde inte så mycket men ledde till ett kontrakt med storbolaget Universal i London. Andra skivan Waltz for Koop blev klar, men då var Universal inte intresserade av att släppa den längre. Oscar Simonsson berättar om jättebolaget som var inhyst i ett helt kvarter i den engelska huvudstaden och hur det oftast var omöjligt att ens få tag på någon ansvarig på telefon. Det tog ett år innan Koop lyckades bli lösta från kontraktet.
- Det var en sjukt jobbig tid. På slutet hade vi alla våra instrument på pantbanken, men utan att vi visste om det själva så hade musiken spridits på nätet bland musikentusiaster och skapat en hajp. Så när skivan till slut kom ut blev det en enorm respons.
Bland annat gick skivan in på den amerikanska försäljningslistan och sålde 50 000 exemplar. Vid arbetet med senaste studioalbumet Koop Islands lättade duon upp något på den hårda puristiska jazzestetiken och släppte in lite mer utsvävande inslag. Resultatet blev bland annat hitlåtarna Come to me och Koop Islands Blues och ett ännu större genombrott, som inkluderade även en publik som vanligtvis lyssnar på popmusik.
Den senaste livespelningen Koop gjorde var i Bukarest för ett år sedan. Då kom 3000 personer. Genom åren har dock publiktillströmningen varierat. På en spelning i Bristol 2003 som ställdes in hade bara två personer köpt biljetter. Något som Oscar Simonsson och Magnus Zingmark fick reda på först i efterhand.
- Det var första konserten på en Englandsturné och vår manager ville inte tala om för oss att så få biljetter hade sålts. Så han drog en historia om att det varit gängkrig och att polisen hade stängt stället. Sedan gick resten av turnén bra så han berättade det efteråt.
Till skillnad från de flesta i jazzsvängen har Koop aldrig fått några kulturbidrag eller turnéstöd för att kunna spela live utomlands, något som är ovanligt för jazzmusiker. För många år sedan sade en musiker i Uppsala "jaha, vill du leva på bidrag" när Oscar Simonsson sade att han sysslade med jazz.
- Vi har inget emot kulturbidrag egentligen, men det har blivit lite av en prestigesak att undvika den svängen. Vi ville göra jazzmusik som stod på egna ben och spelades på radio och MTV, bevisa att jazzen inte är död eller redo för att hamna på museum än, säger Oscar Simonsson.