Två veteraner, tillika gamla vänner, ska jobba ihop för första gången på nästan 30 år. Peter Dalle och Tommy Körberg har umgåtts genom åren. Men bara privat.
– Vi har faktiskt inte jobbat ihop sedan vi gjorde en show på Berns 1989, även om vi rest tillsammans och våra barn har umgåtts. Men så frågade Tommy om vi inte skulle göra något, säger Peter Dalle över telefon.
Formen för showen blir inte helt olik klassisk revy - med sketcher, samtal och nya texter till bortglömda evergreens. Och det verkar inte saknas ämnen att prata om.
– Vi sade att vi skulle utgå direkt från oss själva. Vad är det vi är arga på, vad längtar vi efter och sådant. Eftersom vi inte är unika så borde det även intressera andra. Och det gjorde det, jag är väldigt nöjd med den respons vi fått från publiken.
Han säger att det var oerhört nervöst i början. Peter Dalle har inte just skrivit några sångtexter – eller för den delen sjungit – sedan tiden med tv-programmet ”Lorry”.
– Jag är ingen riktig sångare och Tommy ingen riktig komiker, men det funkar faktiskt bra just för att det är så.
Duon eftersträvar ett vardagligt tonfall, med inspiration från de yngre kollegorna Henrik Schyffert och Fredrik Lindström.
– När jag såg ”Ljust och fräscht” så tyckte jag att de hade ett så bra tilltal. Det har vi tagit fasta på. Det ska vara som ett sorts samtal, att vi står och snackar, ungefär som vi gör nu, säger Dalle.
Peter Dalle skulle annars göra sig bra som talare, eller politiker kanske. Han håller en lång, åtminstone snudd på, monolog om sin syn på världen.
– Det är precis som om man skulle gå i parterapi. Säger man inte sanningen, om hur det verkligen är så kan man inte komma någonstans med förändringar. Det är väldigt farligt med ett samhälle där man inte vågar. Och jag tycker att vi har starka tendenser ditåt.
Han inser att han som vit, medelålders man utgör den här jordens enda lovliga byte. Men han har aldrig varit rädd för att säga vad han tycker förklarar han.
– Det kan aldrig funka om vi låtsas vara något vi inte är. Människan är både och, viljan att göra gott finns där likaväl som att reptilhjärnan talar om för oss att det har varit sunt historiskt att vara lite ”främlingsfientlig”. Vilket naturligtvis INTE innebär att det är okej att vara rasist.
Musiken kommer också att ha en central roll i föreställningen. De tre blåsarna från Intiman var dock redan inbokade på annat så de ersätts av tre skönsjungande damer.