Kort och koncist

Det talades om årets konsert på Huset och stadens thrash- och hardcorekonnässörer tindrade ikapp. Amerikanska Municipal Waste har stått för ett av årets mest omtalade släpp, Hazardous mutation, komplett med omslag av Repka och 80-talscollage i cd-häftet. Att vad som länge såg ut att bli enda Sverigespelningen förlades till Uppsala och Ungdomens hus är förstås stort. Frågan var om det skulle bli en milstolpe i klass med andra legendariska spelningar på haket, såsom Napalm Death och Gwar (som jag tyvärr missade). Efter att The Blinds, Undergång och albumaktuella moshmissbrukarna FKÜ värmt upp scenen var alla redo för den stora explosionen. Och sent omsider kom den.När Tony Foresta, Ryan Waste & co brölar i gång stormar det ett gäng killar rakt över scenen med ett slags boogieboards i skumgummi i händerna och kastar sig ut i publiken. Det är inget hav, men väl en sjövild pöl. Inga förbudsskyltar mot surfing eller scendyk här inte. Folk står på skallen så det står härliga till och bandet hinner knappt vråla ²circle pit!² förrän klicken framme vid scen förvandlas till en karusell på bärsärkagång.Låtarna flimrar förbi, hårmanar piskar runt och gitarrjobbet är löjligt furiöst medan den som driver på kaoset, trummisen Dave Witte, sitter som en stadig fura i snålblåsten.Mellansnacket håller miniminivå, men bjuder på en del sköna inslag. När Ryan Waste svept sin 1,5 liters äppeljuice säger han att de skulle behövt några öl till nästa låt (Drunk as shit, från förra plattan). Någon skojare i publiken ropar ²this is a drug free venue² varpå Ryan lite lätt syrligt replikerar: ²we kind of figured that out already, brainiac²Men när plötsligt sista låten annonseras, efter typ 20 minuter, bildas en kollektiv klump av bestörtning i lokalen. Följaktligen röjs det som om det inte fanns någon morgondag under rökaren Bangover. Och visst körde de ett par låtar till, men morgondagen kom. Och med den en viss besvikelse över hur snabbt allt var över. Om det var för att kvällen dragit över tiden är oklart. ²Kort² var ändå det mest uttalade ordet efter konserten. Hur koncist det än må ha varit.