Kraftfullt Uppsalaband

För när det är bra, är det närmast rysningsframkallande. Men ibland slår man dock knut på sig själva på grund av låtbyggen som kan kännas lite otåliga, lite längre startsträcka för att bygga upp atmosfären skulle behövts, samt lite repetetiva trumkomp (extra taktslag i all ära, men jämt?). Sedan hamnar den fantastiska sången från Pia Högberg för lågt i mixen, närmast skamligt med tanke på att hon utan tvekan är bandets nerv, själ, hjärta ­ ja, ni fattar. Men även om man gör det onödigt svårt för sig är det omöjligt att inte fastna för den kraft som bandet besitter. En osläckbar glöd som den här gången även drar till sig syre från några lugnare, elektroniskt färgade passager.Bandet ligger på en engelsk etikett, men hemstaden finns representerad av såväl en välbekant symbol tryckt på baksidan av konvolutet som en låt som heter, och i viss mån handlar om, Uppsala. Och visst förtjänar man att få nå ut med sin musik långt utanför stadens, och landets, gränser. Men lite hjälp med textgranskningen hade nog varit bra. Strofer som "The smell¹s so thick I can taste it/ The thickness so thick I can¹t take it" är inte kul.