Kreativ miljö på Wiks musiklinje

Det faller blötsnö som försvinner när den når marken. Buss 847 viker av från Enköpingsvägen och efter cirka femton minuter syns takspiran på Wiks slott som reser sig uppkäftigt mot himlen. Bussen kör genom en allé och stannar vid Wiks folkhögskola.

I ett av klassrummen i den platta tegelbyggnaden ett par hundra meter från slottet börjar en grupp bestående av Teres Olofsson, Anna Sommardal, Clara Lowden och Johan Berlin dagens ensemblespel genom att lyssna på folkmusikgruppen Ranarims version av den traditionella sången Brinna inga hjärtan.
- Vi kan hoppa trallen så länge och gå direkt på versen, säger Ingela Linde, som är en av skolans musiklärare.
Johan Berlin låter bastrumman dunka försiktigt och Clara Lowden knäpper förstrött på gitarren medan Teres Olofsson och Anna Sommardal försöker hitta rätt stämmor i sången. Verser spelas fel, tas om. Mindre lyckade försök följs av skratt. Långsamt sätts de olika bitarna ihop till en helhet och låten växer fram.

Under läsåret spelar eleverna musik inom olika genrer, som jazz, blues, latino. Den nu pågående folkmusikperioden kommer att utmynna i ett samarbete med eleverna på Eric Sahlström-institutet i Tobo. Inspelningar skickas mellan skolorna och sedan träffas eleverna och spelar tillsammans.
Vid lunchtid låter Brinna inga hjärtan kanske inte perfekt, men åtminstone som en hel låt.
- Jag tror att det är viktigt att som musiker gå igenom en period av folkmusik eftersom den är en slags grund till vår andra musik, säger Clara Lowden. Och man hör nästan aldrig svensk folkmusik på radion, så man kommer ju inte i kontakt med den lika lätt som med mycket annan musik.
- Jag märker att de flesta eleverna har betydligt närmare till exempelvis afrikansk och amerikansk folkmusik än till den svenska trots att vi är i Sverige och egentligen är ju det lite märkligt, säger Ingela Linde.

Vi äter lunch i en ljus träbyggnad. Matsalen är luftig och de många fönstren ger utsikt mot Lårstaviken, som är en flik av Mälaren.
- Det här är ingen utbildning som drillar eleverna inför ansökningar till musikhögskolorna, säger Ingela Linde. Eftersom vi till skillnad från 95 procent av musikutbildningarna i landet inte har något vanligt intagningsprov så är det stor spridning på elevernas spelskicklighet. För många handlar Wiks musiklinje om att känna på och kanske bestämma sig för vilken roll musiken ska ha i ens liv.

Ansökningen till Wiks musiklinje består av ett personligt brev där man berättar om sig själv och sin musikaliska erfarenhet och anger minst en musikreferens. Brevet följs upp av en intervju. Om man vill får man också skicka med en demo. Varje år får musiklinjen runt 150 ansökningar till 18 platser.
- Att man har tidigare erfarenhet av spel i grupp är ett krav, säger Anders Grotherus, kallad "Grosse", som också är musiklärare på skolan. Vi är noggranna med att man ska kunna sitt instrument.

Har det hänt att någon som inte alls passat kommit in?
- Ja, det har hänt, säger han och skrattar tankfullt, men vill inte berätta mer än så.
Anders Grotherus har jobbat som musiklärare på Wik i 22 år och sett mycket förändras. Fler estetiska inriktningar har tillkommit, som skrivar- och teaterlinjen. Och de allmänna, högskoleförberedande, linjerna har flyttat in till Uppsala. Från början var också musiklinjen, en allmän linje med musikinriktning.
- Men framför allt har eleverna blivit yngre och vi bara äldre och äldre, säger han. Skämt åsido så har trenden i många år faktiskt varit att det är allt färre äldre personer som söker till musiklinjen. Tidigare var det större åldersspridning i klasserna. Vad det beror på vet jag faktiskt inte.

Nio lärare jobbar kontinuerligt på Wiks musiklinje. Av dem är tre fasta och de andra timanställda. En av de timanställda är Gerd Stenlid som leder en av de tre grupperna som klassen är uppdelade i efter lunch. Här är folkmusiken för tillfället grekisk i form av Mikis Theodorakis låt Ligna Koritsia. Gruppen ställer sig i en ring och klappar händerna och stampar i golvet för att få in sjutakten.
- Det här är en politisk sång från den tiden då Grekland var en militärjunta och handlar om de magra kvinnorna som gick på stranden och samlade salt. De var så trötta att de inte kunde se friheten ute på havet, säger Gerd Stenlid till eleverna.
Sedan tar själva spelandet vid. På borden ligger notpapper huller om buller. Både instrument som används och som inte gör det trängs i det ganska lilla rummet. En mobiltelefon som ringer i någons jacka avbryter det annars koncentrerade övandet.

Det är undervisning fem dagar i veckan. Förutom ensemblespel innehåller utbildningen musikteori, musikhistoria och bruksspel, där eleverna lär sig spela ett annat instrument än sitt vanliga.
- Det är inspirerande att umgås så mycket med andra musiker och att ha tillgång till lokalerna dygnet runt, säger Per Johansson i en paus.
En av läsårets höjdpunkter så här långt kom redan första veckan då klasserna i alla olika inriktningar fick i uppdrag att tillsammans sätta upp ett skådespel utomhus med musik. Det var hårt att sätta i gång direkt, men nyttigt och roligt också, berättar han.

Per Johansson kommer från Stockholm och bor på skolans elevhem. Jag frågar om det var en stor omställning tempomässigt att flytta från Stockholm till en lite folkhögskola ute på landet.
- Tempot känns faktiskt högre här än i Stockholm, säger han. I stan sitter folk mest och gömmer sig inomhus. Här händer det saker och när man omges av kreativa människor så blir man kreativ själv.

Finns det inte något dåligt med att gå på Wik?
- Det skulle väl vara råttorna då, säger han. I höstas hade vi problem med råttor på rummen och fick hjälpa vaktmästaren att sätta ut råttfällor och bygga igen alla hål. Men de är borta nu.
Per Johansson vet inte säkert om han ska satsa fullt ut på musiken eller om det ska stanna vid ett fritidsintresse. Också Aron Stenlid är osäker. Antingen söker han en musiklinje på någon annan folkhögskola, eller så fortsätter han sina naturvetenskapliga studier vid Uppsala universitet. Även Anton Stenlid har svårt att komma på något han är missnöjd med på Wik, men säger till slut:
- Att musiklinjen inte är längre än ett år.

Kreativ miljö på Wiks musiklinje

Bussen till Wiks folkhögskola tar bara cirka 30 minuter från Uppsala. Men skolan ligger långt från prestationskraven som man vanligtvis förknippar med utbildningar. På Wiks musiklinje existerar varken intagningsprov eller betyg.