Det finns fÄ företeelser som gör en sÄ kluven som julen. Inte minst gÀller det musiken. Det Àr lÀtt att fÄ fart pÄ alla allergiska Äkommor som finns bara man nÀrmar sig en affÀr i slutet av hösten och det lÄter för fullt av alla dessa usla versioner av vÄra vanligaste julsÄnger.
Samtidigt börjar jag tindra som en femĂ„ring bara jag hör âStilla nattâ, âO, Helga nattâ eller âSnart kommer Ă€nglarna att landaâ.
Utbudet av julkonserter pĂ„minner om utbudet av album, flera artister â som nu nĂ€rmast till exempel Sarah Dawn Finer och Weeping Willows â kombinerar ju ocksĂ„ julalbumslĂ€pp med turnerande. Kyrkorna stĂ„r för en stor del av utbudet förstĂ„s, det Ă€r Ă€ndĂ„ i grunden deras högtid som gĂ€ller, om nu nĂ„gon glömt det. Och dĂ„ blir det förstĂ„s mĂ€ngder av psalmer.
Man kan ju fundera över hur innehĂ„llet hade sett ut om vi fortsatt att vara asatroende och i stĂ€llet firat Midvinterblot. Hade vi sjungit om den eviga julskinkan SĂ€rimner, i stĂ€llet dĂ„? Tonsatta dĂ„ av artister som Nordman och Sabaton? âGott Midvinterblot!â
Nu fÄr vi nöja oss med mindre blodiga artistbesök som penninglystna produktionsbolag skickar ut och ett digert lokalt utbud. Och visst, det Àr vÀl inget snacka om att flera evenemang Àr lockande i sig. Jag skulle sjÀlv vilja gÄ pÄ flera, Weeping Willows, lite Domkyrka och en aning juljazz Àr aldrig fel. Goder Jul!