I den nybyggda Söndrumsskolan i Halmstad är 160 kvadratmeter skåpyta bemålade av ett tjugotal kända och okända graffitikonstnärer som är inbjudna av Pärra Andreasson, som under sitt alias Ruskig är en av landets mest kända graffitikonstnärer – och som för övrigt inledde sin karriär i hemstaden Uppsala för mer än tre decennier sedan. På en av skåpytorna har konstnären Carolina Falkholt målat ett par stiliserade kvinnoben och en vagina, något som nu bland annat har fått Håkan Wallin (FP) att som representant för Halmstads barn- och ungdomsnämnd att löpa amok och förklara verket olämpligt för de 12-åriga barn som precis har börjat i den aktuella skolan.
Jag har följt framväxten av Pärra Andreassons verk, som heter Vad Vi Vill och har en uttalad ambition av att innehålla mängder av intryck, uttryck, bildelement, tankar och idéer, och dessutom skrivit en text om detsamma för beställaren, Statens konstråd. Jag anade att Carolina Falkholts bidrag skulle skapa en mild kontrovers. Inte för att den schematiska målningen är kontroversiell, utan för att genusmedveten konst som vill diskutera drar till sig ignorant moralväkteri som om det vore flugpapper.
”Det kvinnliga könet ses som något slags porrkön. Det har en helt annan laddning är snoppen och ses som en negativ symbol. Jag tycker att det är fruktansvärt och vill därför att min konst ska väcka debatt.” säger Carolina Falkholt själv i en intervju med SVT. Och hon har helt rätt. Hennes bidrag är jämförbart med en bild av, säg, en blygsamt rustad grekisk staty, som knappast hade väckt någon reaktion över huvud taget.
Kritiken menar att pubertetsungarna kan skadas av bilden och inte är mogna nog för en diskussion om kön. Den verkliga frågan som yppar sig är om Håkan Wallins fasansfulla underskattning av tonåringar går igen i barn- och ungdomsnämnder över hela landet. Missuppfattningen om att konst bara ska smycka och inte problematisera och diskutera framstår som mild i sammanhanget.