Hon har proppat i sig alvedon och druckit varmt te för att hålla febern i schack och kunna prata. Det är dålig tajming för en intervju men bra ändå. För Tina Mehrafzoon är det allra viktigaste att hon är frisk 21 januari. Då ska hon för tredje gången programleda P3 Guldgalan som direktsänds på svt.
Så här innan händer det att hon står med en kam i handen framför spegeln hemma och övar nyanser i kroppsspråket. Tv är inte hennes bakgård. Och i år är hon petigare än de två tidigare två åren. Aldrig nöjd åker ribban högre upp.
– Förut har jag bara kört, inte varit så petig, men i år vill jag utmana mig själv och förfina detaljerna. Jag är ju radiomänniska och det är annorlunda att jobba framför en tv-kamera, säger Tina Mehrafzoon.
Till vardags är hon programledare för Musikguiden i radions P3. Och fyra år av direktsänd radio har gett henne vana att improvisera. Bara på storhelger körs programmet bandat.
– Direktsändning är det bästa jag vet. Det är här och nu, och ger mig adrenalinrusning. Om något händer måste jag fixa allt själv. Jag älskar verkligen direktsändning, säger hon.
Inför publik sänds P3 Guld i år från nya Partille arena utanför Göteborg. Innan Tina kliver fram i rampljuset kommer hon att vara nervös men inte på det där spyfärdiga viset, snarare uppe i varv och förväntansfull. Hon känner sina förmågor – de flesta av artisternas har hon följt under året och även intervjuat – men också sina begränsningar, skyndar hon sig att tillägga.
– Det är väldigt pirrigt, hela kroppen kittlar nästan outhärdligt. Och jag vill kunna kontrollera allt men den enda kontroll man har är sekunderna man pratar.
P3 Guld, som funnits sedan 2003, är numera en jätteproduktion med 400 personer inblandade. Det är en hyllning till den bästa svenska musiken under året som gått och valet av artister på scenen ska ge en hint om vad som kommer att prägla 2017.
– Det är något i svenskt vatten just nu – ta mig tusan! På våra musikscener finns jättestor kreativitet. Delvis beror det nog på att min generation hade de traditionella akterna som Abba, Ted & Kenneth Gärdestad, Robyn och världens största popproducent, Max Martin, att inspireras av. Och nu har vi Seinabo Sey, Zara Larsson och Tove Lo som visar att allt är möjligt, säger Tina Mehrafzoon.
Själv har hon aldrig längtat efter att bli artist, hon spelade piano och sjöng i domkyrkans kör under uppväxten i Uppsala, och var ungefär lika musikintresserad som de flesta tonåringar. Men hennes brors musikintresse smittade av sig, konserter med Maroon 5 och Coldplay på 2000-talet blev oförglömliga och liksom doften av kryddor i kombination med mammans förkärlek för att lyssna på persisk musik när hon lagade mat.
– Att titta på musikgalor på tv var typ det roligaste jag visste. Men det var så ogreppbart stort och inte ens en dröm att själv få leda en, säger Tina Mehrafzoon, vars karriär började som reporter på UNT:s ungdomsavdelning "Kaktus".
Efter gymnasiet gick hon mediakommunikationsprogrammet vid Luleå tekniska högskola. Då hade hon tänkt bli allmänreporter men genom praktiken på SVT:s musikprogram PSL öppnade sig en ny värld. Hon sökte jobb i London på ett persisk tv-bolag med inriktning nöje och kultur och jobbade där ett år. Det var hårt, tio timmars arbete varje dag plus tre timmars pendling. Hon var 22 år och avancerade från researcher till redaktör.
– Det var väldigt kul men otroligt slitsamt. Hade det inte varit för att jag fick jobbet på "Musikguiden" vet jag inte om jag hade fortsatt som nöjesjournalist i den hårda konkurrensen, säger hon som fortfarande kan bli starstruck av vissa intervjuer.
Vem skulle du mest av allt vilja intervjua?
– Amy Winehouse, hon är min absolut största favorit och det hade varit gött att få prata med henne. Eller så en annan levande favorit, Robyn, hon dominerade så mycket inom den elektroniska musiken men nu är det ganska tyst. Jag undrar så vad hon håller på med nu.