Krystat och överlastat

Det blir för mycket på en gång när man ska korsa high-schoolfilm med sci-fi och ingendera får riktigt chansen när ett gäng manusförfattare tävlar om att överträffa varandra. I am number four blir mest ett påfrestande nöjesfält där man förätit sig på sockervadd och popcorn.
John Smith (ett alias som låter bekant, eller) som spelas av Alex Pettyfer är en ungflicksdröm med solblekt hår, En typisk kalifornisk surfartyp. Det är bara det att han kommer från planeten Lorien och är på jorden för att återfinna några magisk a stenar. Här försöker han smälta in och börjar på en vanlig high school. Han finner sig snart indragen i bråken mellan en mobbad nörd och skolans innegäng. Samtidigt blir han förälskad i den populäraste flickan (Dianna Agron från tv-serien Glee). . .

Alltså en ordinarie amerikansk ungdomsfilm. Men John Smith jagas av mogadorianerna som vill utrota allt liv på jorden. Men i samarbete med nörd, flicka och en magisk hund tar han upp kampen.
Tja, låter det krystat? Det ÄR det. Bästa delen är inte de klumpiga actionanimeringarna utan förälskelsen. Resten kunde ha fått vila.