Kulturvärlden drömmer om visioner

Landets teatrar befinner sig i ekonomisk kris, Nationalmuseet är i akut behov av renovering och Nobelmuseet är bara en i raden av institutioner som väntar på besked om framtiden. Men även bland enskilda kulturutövare finns en stor önskan att se över arbetsvillkor, förutsättningar och möjligheter.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har satsat om inte alla kort, så åtminstone en full hand på att tillsätta en rad utredningar i frågor som pensionsvillkor, museernas organisation och public service. Kulturutredningen är utan tvekan den största och den hon oftast hänvisar till. Efter ett drygt års utredande har mer än tusen personer deltagit i olika former av möten och diskussioner tillsammans med utredningens författare, men kommunikationen utåt har varit sparsam och få detaljer om vad som är att vänta har läckt ut.

Helt säkert kommer utredningen ta upp frågan om hur regionerna kan ta större ansvar för hur kulturanslagen ska disponeras - en tanke som Kulturutredningen redan luftat offentligt. Sture Carlsson, förbundsdirektör Svensk scenkonst, är kritisk till portföljtanken, att landstingen ska få en påse statliga pengar att själva fördela till regionens kulturinstitutioner och -utövare.
- Om det innebär att man bara ändrar administrationen tror jag att det här är ett slag i luften som kommer föda mycket besvikelse. Det kan fungera, men då måste mer pengar läggas i portföljerna, säger han.
Samma ekonomiska ramar
TT Spektra har talat med ett tjugotal personer som suttit i Kulturutredningens referensgrupper - kulturarbetare, chefer och skribenter från samtliga konstområden. När visionerna får fritt spelrum är idéerna många och önskelistan lång. En stor internationell kulturfestival i Stockholm, à la Edinburgh, ett nytt operahus, nytt formmuseum - visst finns behovet, men inga större ekonomiska ramar. På den punkten har regeringen varit tydlig i sina direktiv.

Ändå är det inte storsatsning på museer eller opera som har varit viktigast för deltagarna i utredningens diskussionsgrupper. Behovet av att lyfta fram och prata om kulturens värden visar sig vara omättligt, de allra flesta ser en levande diskussion som utredningens absolut viktigaste mål och vill lyfta fram kulturen som en demokratifråga.
Många vill att kulturministern ska ha en mer central position i regeringen. Det skulle kunna ge status även i andra politikområden, och indirekt vara en väg till bättre finansiering.
En farhåga är att utredningen är alltför inriktad på statens organisation.
- Det har varit jättebra med seriösa diskussioner, det är kultur för mig, samtal. Och det har uppstått en alternativ utredning, det är Kulturutredningen som har lett till det och precis det är ju syftet, säger konstkritikern Ingela Lind och syftar på Skuggutredningen.
Höga förhoppningar

Möjligen är förväntningarna för högt ställda. Det är trots allt bara en utredning, som flera av referensgruppernas deltagare konstaterar - dessutom utan möjlighet att påverka lagstiftning eftersom den inte är parlamentarisk.
- Förväntningarna är inte för höga, men förhoppningarna... Risken finns att man inte vågar röra det befintliga, vi får se hur mycket mod regeringen har, säger Johan Bengt-Påhlsson, före detta kulturråd i Berlin.
Den 12 februari ska den färdiga utredningen presenteras, ett och ett halvt år efter att den tillsattes. Då tar en remissrunda vid, som omfattar ett stort antal institutioner och kulturutövare. Även om kulturdepartementet samtidigt börjar fila på en proposition lär kulturministern inte kunna lägga fram den förrän tidigast i mitten av nästa år.
- Jag tror inte den här kulturutredningen kommer att innehålla några stora visionära linjer, som 1974 års utredning - att nu stöper vi om hela kulturens fält. Snarare blir det lite punktåtgärder här och där. Hela kulturfältet är inne i en period av stora förändringar, omställningar som har med upphovsrättsfrågor och digital distribution att göra. I det läget är det svårt att nagla fast en kulturpolitik som ska gälla i två decennier, säger Oivvio Polite, frilansjournalist.
- Jag har undrat vad borgarna vill med den här utredningen och varför man har tillsatt så mycket vänsterfolk i referensgrupperna. Kanske är det ett sätt att vinna legitimitet i kultursfären som är ganska vänsterorienterad. De behöver den legitimiteten, men frågan är om diskussionerna verkligen kommer prägla de konkreta utredningsförslagen.

Enkät/Utredningens referensgrupper
Kulturutredningen har tagit hjälp av fem referensgrupper med personer som berörs av utredningens uppdrag. I litteraturgruppen, bild- och formgruppen, musik- och scengruppen sitter sammanlagt 25 personer. Dessutom finns en tjänstemannagrupp och en förvaltningsgrupp.

Linus Fellbom, teaterregissör:
- Det är så roligt med utredningar, redan innan börjar folk skälla på dem och dem som sitter där för att de inte har något där att göra. De fria teatergrupperna har varit arga för att de inte har varit representerade, men de glömmer bort att flera av oss har jobbat i fria teatergrupper innan. Jag tycker det är toppen att det här görs över huvud taget.
- Jag hoppas att kulturpolitiken kan föras in i politikens centrum. Nu ligger den ligger som en offerpost, jamen, okej, du får ta kulturministerposten. Tittar man på andra länder i Europa är stämningen annorlunda.
- Vi klagar så förbannat över allting, nu är det plötsligt någon i beslutande position som säger: jamen, vad vill ni då? Det är naturligtvis farligt, men jag tycker att det är ett intressant svar på en radda klagomål.

Susin Lindblom, förbundsdirektör på Dramatikerförbundet:
- Redan från början har det funnits en brist i utredningens sammansättning. De aktiva konstnärerna och deras organisationer finns inte representerade på ett bra sätt. Man skulle inte utreda något annat område, exempelvis sjukvård eller näringspolitik, utan att ha den kompetensen med.
- Naturligtvis hade en parlamentarisk utredning varit bättre - och kanske gett mindre framtida svängningar.

Stewe Claeson, författare:
- Jag skulle vilja se att den här utredningen kopplades till lärarutbildningsutredningen. Det är bedrövligt att se hur svenskan behandlas. En förutsättning för att vi ska ha bibliotek och litteratur i framtiden är att det finns läsare. Och för att det ska finnas läsare måste man lära sig läsa.
- Jag skulle vilja se en utredning kring kulturfrågorna som verkligen är en kulturutredning och inte ett slags spel för gallerierna.

Stefan Forsberg, vd och konserthuschef för Kungliga Filharmonikerna:
- Först var jag osäker på grunduppdraget, när man deklarerade att inga förslag får läggas som medför krav på nya pengar. Det kan bli en massa diskussioner utan att det blir så mycket verklighet av det hela. Vi vet ju alla att kulturområdet är väldigt underfinansierat. Men jag tycker ändå att diskussionerna har präglats av optimism och tro på kulturen.
- Jag hoppas på en större flexibilitet kring anslagstilldelningen, och att kulturen blir ett lika viktigt politiskt område som vård, omsorg och skola, att staten signalerar att kulturen är viktig för ett framgångsrikt samhällsbygge.

Magnus Aspegren, teaterchef Norrlandsoperan:
- Det måste loss mer fria pengar, till kultur som inte är knuten till någon institution. Vi har diskuterat allt från att ha ett lotteri till omfördelningar, men var pengarna ska tas ifrån får utredningen redovisa.
- Jag hoppas att man vågar vara tydlig i vad man ska satsa på. Det finns en otålighet där alla är väldigt frustrerade och arga för att de inte får besked. Men jag tycker det har varit otroligt öppet, man får bara ge sig till tåls och sedan reagera, när utredningen har nått fram till sina slutsatser.

Sture Carlsson, vd Svensk scenkonst:
- Jag har varit lite undrande till om det går att få ihop den här säcken efter alla idéer som strömmat in - och det återstår ju att se.
- En ambition man har är att göra kulturområdet till ett mer centralt politikområde, att kulturministern ska komma närmare statsministern. Lyckas man med det har man kommit långt. Men det är inte lätt att åstadkomma med en utredning.

Kulturvärlden drömmer om visioner

Den 12 februari ska Kulturutredningen vara klar. Förväntningarna är enorma, visar en rundringning till de kulturarbetare som suttit med i utredningens referensgrupper. Men mer än hälften tror att utredningen får svårt att påverka politiken.