Lågmält för högljudda

Anna Järvinen släppte albumet Jag fick feeling 2007. Hade det inte varit för de högljudda hyllningarna kunde det gått spårlöst förbi enbart genom att det var så lågmält.

Man var bland molnen är lika förrädiskt tyst, från det flyktiga omslagsfotot till Järvinens fascinerande röst - sensuell och både stark och bräcklig på samma gång. Ibland får hanteringen av vokalerna henne att låta som en ung Carola, om man kunde skala av henne all schlagerdramatik och förvandla henne till indiesångerska.

"Det var en vanlig dag med sol och inga planer /stan var till för dem som inte såg skavanker" sjunger Järvinen i jazziga Boulevarden. I passionerande och medryckande Är det det här det hela handlar om blandar hon ett omodernt dansbeat med en taggig elgitarr. Varför inte, liksom. Det här är musik som blir ganska tidlös just för att den inte bryr sig om trender. Hyllningarna lär blir högljudda också denna gång.

Lågmält för högljudda

Anna Järvinens uppföljare till hyllade Jag fick feeling är ett fascinerande album som inte bryr sig så mycket om trender, skriver Johanna Åberg.