Lång dags färd mot konsert

- Det blev en lite märklig känsla när vi flyttade från kontoret på Kungsgatan och in i det nybyggda konserthuset, säger Jens Norberg som jobbar i Konserthusets reception. Innan satt vi tätt ihop och plötsligt var vi så utspridda att det hände att man inte såg flera av de andra på flera dagar. Man får se till att göra utflykter ibland så att man inte tappar kontakten.
Vanligtvis öppnas Konserthusets dörrar klockan åtta på morgonen, men när Jens Norberg och kollegan Erik Ekholm kom till jobbet vid halv åtta den här morgonen var det redan öppet på grund av en konferens.
På bottenvåningen lyssnar en grupp från Svenska kyrkan på en föreläsare. Tre reparatörer fixar en krånglande svängdörr vid utgången mot Vaksala torg. Enstaka besökare strosar omkring, någon åker upp med den röda rulltrappan.
- Det är väldigt olika tempo här på mornarna, säger Jens Norberg. Vissa mornar är det lugnt, andra är det fullt hus. Många genar genom huset på väg till jobbet, andra vill bara titta in en stund innan dagen börjar. Och vid stora biljettsläpp är det förstås mycket folk här.

En rulltrappa upp, på tredje planet, pågår det dagliga konferensarbetet. Maria Österberg, som ansvarar för bokningen och planeringen av konferensdelen har telefontid.
- Fortfarande tänker jag ofta "Gud, det där är ju min arbetsplats" när jag är på väg till jobbet och tittar upp mot fönstren, säger hon. Det är fantastiskt att få arbeta på ett ställe som är så framträdande i en stad.
Hon berättar att hennes arbetsuppgifter varierar från att ha en projektledande roll under mindre konferenser till att vara knutpunkten för alla parter under större konferenser där företagen har egna personer som tar hand om större delen av planerandet.
- Det kan vara företag som vill utbilda och uppmuntra sin personal, idéutveckla eller arbeta med värdegrundsarbete, säger Maria Österberg.
Just den här fredagen är tempot på konferensavdelningen ganska lugnt. Men det varierar från dag till dag.
- Du skulle ha varit här i går i stället, då var det så fullt upp att det brann i skallen, säger Karin Thelin, som är konferenskoordinator på Konserthuset.

- Det vi vill skapa är en nyfikenhet på de kommande konserterna, samtidigt som vi inte får lura besökarna, säger marknadschefen Göran Persson.
Tillsammans med assistenten Lina Björk ägnar han förmiddagen åt att föbereda nästa periods programblad på sitt kontor på sjätte planet.
- Jag och min dotter Wilma köpte mat på ett asiatiskt hämtmatställe en gång. Hon tycker inte om stark mat, så jag frågade tjejen i kassan om det var starkt och hon svarade nej, för att hon ville sälja. När vi kom hem visade det sig att det ändå var starkt. Konsekvensen blev att vi aldrig kommer att köpa mat där igen. Samma sak skulle kunna hända om vi lockade till oss publik genom att beskriva en konsert som lättlyssnad och när de kom dit så var det svårsmält experimentell jazz.
Göran Persson menar att Konserthuset hela tiden verkar för att det ska vara en stor bredd på musikutbudet. Så många genrer som möjligt ska representeras. Av de stora musikgenrerna i Sverige är det bara en som inte har spelats i huset.
Varför har ni inte arrangerat någon konsert med dansbandsmusik?
- Inom sin kultur har dansbandsmusik stora kvaliteter. Det kommer.
När?
- Det kan jag inte svara på. Ingen konsert är inplanerad, men jag är övertygad om att det kommer förr eller senare.

I Konserthusets restaurangkök, under restaurangen i bottenvåningen, är tempot högt under lunchen. Strax efter är det lugnare. Någon skär upp grönsaker. Andra torkar av bänkar och lägger upp köttbitar på en lång rad tallrikar. Det påtagligt rena köket har en rad moderna lösningar, som är nödvändiga för att serveringen till stora konferenser ska gå smidigt. Bland annat har man värmeskåp där maten värms direkt på tallrikar 60 per skåp åt gången, vilket gör att maten till 900 personer kan värmas på 20 minuter.
Maria Leopardi som är chefskock och tidigare bland annat arbetat på Silja Lines båtar berättar att det är väldigt annorlunda att arbeta kommunalt.
- Vi får inte höras och synas genom att göra reklam, eftersom det vore att konkurrera med skattemedel, vilket känns lite märkligt när man arbetar här. Många vet inte ens att restaurangen finns. Och till skillnad mot vad många inom branschen tror, så är kontrollerna av hygien, städning och rutinlistor otroligt noggranna. Vi har till och med regler för hur vi ska tvätta händerna.
- De stora fördelarna är att om något behöver ändras i köket så kan man få det ombyggt, vilket en privat krögare oftast inte har råd med. En förändring tar dock väldigt lång tid eftersom den måste godkännas på kommunnivå innan den kan genomföras.

Enligt Patric Kiraly, som är musikproducent på Konserthuset, består 80 procent av hans arbete av att planera och analysera. Vilka artister passar för Uppsalapubliken? Vad är ett lämpligt biljettpris? Hur ska man marknadsföra de olika konserterna? När kan den och den artisten komma? Men han ansvarar också för att allt ska gå smidigt när artisterna väl kommer. Som att artisternas önskemål finns tillgodosedda när de kommer till logen. I dag är det duon Kieran Hebden (samplingsmusiker som är det kanske största namnet inom folktronica) och Steve Reid (legendarist jazztrummis som bland andra spelat med Miles Davis, Sun Ra och Fela Kuti) som kommer.
- Deras raid (en önskemålslista från artister) var lätt att uppfylla, säger Patric Kiraly. Åtta flaskor vatten och choklad. Ofta får man en raid som man stryker ned rejält direkt.
Vad ger ni inte artisterna?
- Bland annat alkohol. De kan få ett glas vin eller en öl, men absolut ingen sprit. Vi står under kommunens regler för representation. Trisslotter har också blivit en fluga bland svenska artister, men det ger vi inte heller. Det vore ju nästan som att artisterna skulle önska att det låg pengar i logen när de kom dit.
Han sköter också alla kontakter med artisterna på plats. Ser bland annat till att de får transporter till och från hotellet, att allt går som det ska vid soundchecken och ordnar sightseeing i Uppsala om de önskar.
Kieran Hebden och Steve Reid blir försenade någon timme, vilket gör att det blir en aning spänd väntan nere vid Konserthusets entré på deras taxi.
- Ögonblicket då man möter artisten och skakar hand för första gången är speciellt, säger Patric Kiraly medan han spanar ut genom glasrutan. Ibland klickar det direkt och man blir som nära vänner på en sekund.
Händer det att det inte klickar?
- Det händer. När grimeartisten Dizzie Rascal kom hit skakade jag hand med honom och jag har ett ganska hårt handslag. Han reagerade på det och klämde hårt tillbaka, släppte inte och såg förbannad ut. Sedan sade vi knappt ett ord till varandra under hela tiden han var här.
Med Kieran Hebden och Seve Reid blir det inga problem. De skakar hand och på väg upp i rulltrappan berättar Steve Reid om en tidigare turné i Sverige för många år sedan då han gjorde 31 konserter på 30 dagar, bland annat en i Gränna. De två musikerna verkar imponerade när de kliver in i den näst största konsertsalen.
- This is a really new place, säger Steve Reid.
De börjar montera upp det lånade trumsetet och ställa i ordning ett bord för Kieran Hebdens medhavda elektroniska utrustning, assisterade av ljudteknikerna Gustaf Ohlander och Johan Eklund. Steve Reid sparkar försiktigt på baskaggens trumskinn för att lyssna av klangen.
En våning upp förbereds Fredrik Lindströms enmansshow i Stora salen. Där går soundchecken fort. Fredrik Lindström sätter på sig headsetet, säger något om att han inte kunde föreställa sig en sådan byggnad när han hängde på Vaksala torg som barn, ber om lite lägre medhörning och går tillbaka backstage.

Vid halv åtta börjar entrévärdarna Helen Ohlsson och Carina Karlberg släppa in publik till Kieran Hebden och Steve Reids konsert. Det har bara sålts 35 biljetter förköp, men ganska många verkar ha köpt biljetter i kassan strax före konserten och det blir till slut en hygglig skara. Den mesta av tiden för entrévärdarna går dock åt till att hänvisa besökare som har biljett till Fredrik Lindström att ta rulltrappan upp. Att det står nedre parkett på biljetterna verkar vara en aning förvirrande.
- En gång när jag jobbade var det en kvinna som blev arg när det satt någon på hennes plats och när jag tittade på hennes biljett så visade det sig att hon gått in i fel sal, berättar Helen Ohlsson.
Carina Karlberg visar publik till rätta och delar samtidigt ut flyers för kommande konserter. Hon arbetar dagtid på en väskbutik i Uppsala och har extrajobbet som entrévärd sedan Konserthuset öppnade.
- Jag var lite sugen på Konserthuset och när jag läste annonsen om att de sökte folk till det här jobbet skickade jag en ansökan direkt, säger hon. Och det ångrar jag inte. Det är jättekul att träffa så mycket människor och jag har inte varit med om att någon varit otrevlig en enda gång.
Publiken är på plats och dörrarna till kvällens två föreställningar stängs klockan åtta. Underhållningen börjar och det mesta av arbetet som lagts ned för att det ska komma till har nått slutet.
- När en konsert som man har jobbat med att arrangera i flera månader är över infinner sig oftast en konstig känsla, säger Patric Kiraly. Det kan kännas både tomt och skönt på samma gång.

Lång dags färd mot konsert

Arbetet innebär tvära kast mellan långtidsplanering och förberedelser inför dagens konsert och konferens. UNT följde livet i Uppsala konserthus under en arbetsdag.