Åren håller på att hinna i fatt Mija (utmärkta Yun Jung-hee). Dryga sextio år gammal sliter hon deltid på sitt jobb inom hemtjänsten men känner av värken i sina stela muskler. Hon har ensam vårdnad av barnbarnet Wook (David Lee) sedan hennes dotter efter skilsmässan flyttat till en annan stad för att arbeta. När hon dessutom blir diagnostiserad med alzheimers ser livet ut att fortsätta i en konstant uppförsbacke. Men samtidigt som demensen gör att hon glömmer bort orden anmäler hon sig till en kurs i poesi och upptäcker ett helt nytt språk. Mija börjar se skönheten i både krossade aprikoser och vissna blommor.
Wook är en obstinat tonåring. Sedan en flicka på hans skola begått självmord blir han indragen i en otäck våldtäktshistoria. För att skydda sitt barnbarn tvingas Mija göra uppgörelser med de mindre sympatiska föräldrarna till barnbarnets vänner, och offra sin heder för att få ihop pengar. I den råa verklighet som Mija hamnar i blir poesin ett andningshål för hennes själ.
Trots de tunga ämnen som Poesi behandlar är det en stillsam och vacker film. De långa tagningarna sänker tempot, och filmen nästan smyger sig fram i samma takt som Mijas poetiska sinne utvecklas. Sydkoreanen Lee Chang-dong (som gjorde festivalfavoriten Oasis) har både regisserat och skrivit manus, och det är det senare som är det främsta hantverket och som även prisades i Cannes i fjol.
Mijas poesirader är finurligt invävda i den intrikata historien vars lösa trådar knyts samman enligt konstens alla regler. Mija hade lätt kunnat bli pastisch, men historien lyckas ge henne ett djup som Yun Jung-hee förtjänstfullt förvaltar på duken.
Filmens relativa svaghet är dock regin. Långa tagningar kan vara effektfulla stämningsskapare, men när de används hela tiden blir det frustrerande. Lee Chang-dong hade med fördel kunnat vara kräsnare med saxen för att få upp tempot i en 139 minuter lång film som stundtals blir stillstående. Och filmens poetiska själ hade nog kommit fram ännu mer om Lee Chang-dong hade valt att klippa några av de många poesiuppläsningarna.
Långsamma tagningar drar ner
Sydkoreanska Poesi är välskriven och Yun Jung-hee övertygar i huvudrollen. Men ett väl långsamt bildspråk och upprepande poesiuppläsningar sänker betyget, skriver Kjell Vowles.
Poesi handlar inte bara om att skriva texter, utan också om att se skönheten omkring sig. Det lär sig filmens huvudperson Mija (Jeong-hie Yun).
Foto: Folkets bio
FILM
Poesi
[Kaja3]
Regi: Lee Chang-dong
Medverkande: Yun Jung-hee, David Lee, Kim Hira med flera.
Manus: Lee Chang-dong
Foto: Kim Hyung-seok
Fyrisbiografen
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!