UNT och Bodil Malmsten ”talas vid” per mejl. Hon är på turné och kommer till Uppsala först till sin föreställning i morgon kväll.
UNT: När man skriver, sitter man trygg vid sin dator. Men att stå på scenen inför människor och framföra och gestalta - hur är det för dig som är författare?
Jag sitter ej trygg vid datorn. Extremt otrygg och nervös med orden, hetluft hela tiden. Kritik läser jag inte utom i olycksfall. Positiv kritik, negativ kritik - det är lika skadligt för en som är som jag. Att stå på scenen är att få svar direkt.
Nu är jag ingen skådespelare och känner mig inte som en sådan - jag har en gång försökt mig på det och det passade inte mig. Jag vaknade varenda morgon med en centrifug i magen - då var det fjärilar om någonsin - skulle jag komma ihåg mina repliker, komma ihåg var jag skulle stå och inte krocka med de andra personagerna på scen. Hemskt var det.
Föreställningen Enligt Bodil Malmsten har inga sådana pretentioner.
Jag pratar eller läser ur böckerna, gestaltar på mitt eget sätt, inte som skådis. Det är här den direkta reaktionen kommer in, reaktionen som säger om det fungerar eller ej. Det som sägs i ett rum, från en scen, i en samlingslokal - det är ett samtal även om publiken inte svarar med ord.
Du skriver prosa, poesi, dramatik och översätter. Vad är jobbigast respektive mest njutbart?
Njutbart... kanske lite grann när det gäller en översättning av en bra pjäs som den jag just håller på med till Stockholms Stadsteater. Gertrude Stein. Pjäs för en roll, kallas den, inte monolog.
Översättning av en bra text - där finns det något att förhålla sig till, något att sträva emot. Man är inte ute och simmar i världsrymden utan hållpunkter som vid skrivande av hittills obefintlig text.
Att all översättning är omöjlig - det är förutsättningen. Varje språk har ju undermening och referenser som inte går att bara flytta över. Men att försöka hitta motsvarande ord, motsvarade mening fast på svenska - utan att svika författaren, rollen eller ursprungsspråket - det kan faktiskt vara på gränsen till njutbart.
I övrigt är det bara svårt. Prestationspanik som inte går över med åren.
Jag ser dig som rolig, kvick med allvar under. Hur ser du dig?
I Enligt Bodil Malmsten säger jag att " jag är ledsen människa men för att jag lever är jag glad." Då brukar publiken skratta. Jag har inte formulerat det så för att vara rolig, men jag vill lyfta upp det mörka och skruva det - gärna med hjälp av den överdrift som kanske kan kallas humor.
Har du någon ny bok eller ny dramatik på gång?
Jojomän. En diktsamling har hållit på med mig sedan ett par år. En roman som inte vill träffa tonen sedan ungefär tolv år. Dramaten har köpt en monolog och översättningen av Gertrude Stein-pjäsen. Tusentals saker vill jag göra men börjar inse att vid min ålder måste man prioritera. Det är själva prioriterandet som är problemet, inte de tusentals sakerna jag vill göra.
Läs hela den långa intervjun på www.unt.se/kulturbloggen