Litteraturen livsviktig för det offentliga samtalet

När jag läser Ola Larsmos inlägg i UNT 090716 om skönlitteraturen som en del av stadens självbild och som en del av ett offentligt samtal, kan jag bara hålla med honom i hans kritik. Varför gör inte den offentligt finansierade kommunala kulturverksamheten mer för Uppsalaförfattarna? Och varför är det så svårt att bjuda in kulturaktörer till riktig dialog och debatt om hur man kan utveckla kulturlivet? Varför är kulturchefer så dåliga att lyssna på och ta till vara på den kraft och kreativitet som författare, konstnärer, musik och andra utövare besitter?

En av de första saker jag tog itu med i Strängnäs kommun 2006 var att bjuda in alla kulturskapare och kulturintresserade till öppna möten där inga agendor var förutbestämda utan där dialog och samtal skedde i smågrupper som sedan diskuterades och redovisades inför alla närvarande. Det viktigaste som kom fram efter flera möten var viljan från kulturskaparna, amatörer och professionella, att kommunen skulle arrangera en årlig kulturmanifestation. Det har blivit en gigantisk kulturfest som nu har genomförts tre år i rad i maj.

En ännu viktigare följd av de första öppna kulturmötena är att dialogen med kulturskaparna hålls levande. Program- och utställningsverksamheten blomstrar tack vare de goda kontakter som finns. Men detta sker inte av sig självt utan det måste finnas en lust och vilja från de kommunalt anställda kulturbyråkraterna. Jag vet att det är lätt att drunkna i kulturnämndsärenden, verksamhetsrapporter, budgetarbete och personalärenden. Men en kulturchefs uppdrag är att leda verksamheten framåt. Och då är kontakten med de lokala kulturskaparna helt avgörande för att nå goda resultat.

När det nyligen i min hemkommun Södertälje bjöds in till så kallad kulturdebatt var det en panel som höll låda nästan hela kvällen. Någon dialog och synpunkter var man inte intresserade av. Kulturskaparna som deltog var besvikna över att inte få komma till tals. Makten talar ofta om dialog men i praktiken blir det ingenting. Många kommunala kulturbyråkrater är helt enkelt inte intresserade av att samarbeta med påfrestande författare och konstnärer som ställer krav och kommer med idéer.

För det väsentliga som Ola Larsmo och säkert en massa andra författare i Uppsala tar upp är just viljan påverka, få komma till tals och konstruktivt utveckla den kommunala kulturverksamheten. Litteraturen är livsnödvändig i det offentliga samtalet. Det är författarna som skriver den. Lyssna på dem.
Om jag vore kulturchef i Uppsala kommun skulle jag genast bjuda in till ett offentligt samtal med alla intresserade kulturskapare.

Litteraturen livsviktig för det offentliga samtalet

Varför gör inte den offentligt finansierade kommunala kulturverksamheten mer för Uppsalaförfattarna? Och varför är det så svårt att bjuda in kulturaktörer till riktig dialog och debatt om hur man kan utveckla kulturlivet? skriver Christer Hermansson, kulturchef i Strängnäs kommun.