Den 25 mars tillkännages årets Alma-pristagare, och det ska bli mycket intressant att se om juryn åter väljer en enskild författare eller vänder sig mot någon typ av läsfrämjande organisation. Vill man hålla tag i bredden är det möjligen dags för det senare igen. Men oberoende utfallet är utdelandet av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne spännande.
Egentligen långt mer spännande än Nobelpriset i litteratur, som i jämförelse går till mycket säkra och ganska tråkiga kort. Om ett par decennier kommer visserligen några Alma-pristagare att framstå som väldigt konstiga val, men i gengäld innebär priset verkligen att de belönade författarskapen synliggörs och får en chans till vidare utveckling.
Marisol Misenta, alltså fjolårspristagaren Isol, är exempelvis inget självklart val. Isols grafiska experiment och lekfulla utforskande av bilderboken som genre är knappast revolutionerande. Men Isol representerar en vägran om att låsa bilderboken i schablonartade förväntningar, och därför är hon också värdig sitt pris.
”Nocturne” är en konceptbok där innehåll och bild är helt oskiljaktiga. Redan bokens spiralbindning anger att det handlar om att gå utanför mediets mest väntade ramverk.
Med enkla streckfigurer, mycket få ord och en rejäl skvätt självlysande färg visar Isol hur mycket spännande som kan finnas bakom en alldaglig yta. Fantasifulla motfrågor istället för självklara svar brukar vara receptet i Isols böcker och här får, skulle man kunna säga, konceptet sin mest bokstavliga tolkning.
”En tråkig dröm är en bortslösad natt” skriver Isol och efter några minuter under en lampa förvandlas ”Drömmen om dörren som inte fick öppnas”, och en stängd dörr i ett tomt rum, till en flickas möte med en gigantisk kanin. ”Drömmen om den ouppmärksamma fiskaren” bjuder på en val som seglar förbi den lilla roddbåten, ”Drömmen om att resa långt bort” placerar ett alldagligt streckhus på en främmande planet, ”Drömmen om en rumskompis” lyfter in ett snällt monster i det trista sovrummet och så vidare. Konceptet är inte unikt, men väl genomfört. Den fluorescerande färgen brukar ofta figurera i mindre kvalitativa sammanhang, men får hos Isol en närmast finkulturell prägel. ”Nocturne” är minst lika mycket samtalsobjekt som bok. Helt avgjort en ovanligt litterär nattlampa.