Författarfredag är ett arrangemang som brukar vara hyfsat välbesökt och uppskattat, men just den här fredagen är det något extra i luften. Det är utsålt och knökfullt och stämningen gör alldeles klart att förväntningarna på Sveriges just nu kanske bästa utövare av satir i serieform är löjligt stora.
Anja Kontor, som samtalar med Liv Strömquist, har sällan haft en lättare uppgift. Liv Strömquist behöver inte mer än ett ledord för att knäppa i gång en imponerande svada som skickligt följer sina egna associationer och aldrig har långt till en passage om intimkirurgi och/eller litteraturhistoria. Hon är visserligen en vältränad talare som vid sidan av sitt tecknande jobbar på radio, men ändå. Den introverta schablonbilden av författaren kunde inte vara mer avlägsen.
Den svenska feministiskt orienterade serien befinner sig just nu i en guldålder med många aktiva författare som faktiskt läses och dessutom uppmärksammas i media. Och i toppen av pyramiden tronar Liv Strömquist. Det finns en svårdefinierbar men väldigt uppenbar kvalitet i hennes serier som har gjort att de inte bara blivit lästa och hyllade, utan också på väldigt kort tid fått status som ett slags samtidsklassiker. Vem kan till exempel föreställa sig livet utan Månadens manshora? Inte särskilt många av dem som har sökt sig till Uppsala stadsbibliotek i varje fall.
Liv Strömquist snabba associationsflöde gör att det inte blir den där djupintervjun som benar ut varje liten del av författarskapet. Men vi får veta att det engagemang som gör serierna så läsvärda är uppriktigt, och det är möjligen viktigare. En anekdot om litteraturstudier i Uppsala och en mardrömslik klättring uppför Slottsbacken, och några om att växa upp med konstnärliga gröna vågen-föräldrar på den skånska landsbygden och vara den enda i skolan med en låda linser i väskan när de andra åt köttbullar, blir en bonus.
Entimmesintervjun tar slut snabbare än den brukar, och det känns fullkomligt logiskt att Liv Strömquist hoppar in i en väntande taxi i stället för att ta tåget till Stockholm. Om det är någon i det svenska serielandskapet som är något av en (låt vara alternativ) rocktstjärna så är det Liv Strömquist.