Mitt på festivalområdet står ett öppet tält och utanför en stor skylt där de graffitimålade orden lyder ”Life is great”, som är årets festivaltema. Det är i det här tältet dansfestivalen Dance4life anordnar workshops, shower och dansfester.
Till en början är tältet tomt sånär som på dansinstruktören på scenen och två små barn i treårsåldern som röjer loss på gräset. Men 30 minuter senare är en workshop igång och en professionell dansare lär ut den jamaicanska gatudansens grunder till tio uppmärksamma deltagare. För den som vill öva själv hemma innan man beger sig ner till festivalområdet är mitt tips: mycket armar och ännu mer rumpa.
– En, två, tre, fyr, fem, sex, sju och ått, bra och igen! ropar instruktören ut i takt med högtalarnas dancehallrytmer.
På en filt i gräset framför stora scenen sitter ett gäng från Sveriges Radio P3. Kitty Jutbrings huvud är nedsänkt mot en pappersbit som hon håller i knäet. Det är musikquiz på gång och jag får en talong tillsammans med inbjudan om att vara med. Efter fem omgångar står Kitty Jutbring som vinnare. Snart ska hon inta scenen som programledare för Musikguiden i P3: Sommarsession, då Serengeti ska spela och bli intervjuade.
– Jag är inte någon reggaetjej alls, total nybörjare på området. Jag fick skivan Avsolute Reggae av en kompis, och det är typ där min kunskapsnivå ligger, säger Kitty Jutbring.
Som den reggaenybörjare hon är vet hon inte vilka hon ska lyssna på under minivisiten i Uppsala. Förutom Kapten Röd då.
– Han är ju från Göteborg!
När Kitty Jutbring själv är på festival sover hon på hotell, det kommer med jobbet. Men hon har ändå tips på vad som bör packas i festivalväskan.
– Tandkräm är viktigt, det glömmer man ofta. Regnponcho med, men det har jag inte i dag för jag litar på vädret. Många har stövlar, men de tar så mycket plats i väskan så jag tar hellre ett par skor som man kan slänga sen. Kudde, om man ska åka tåg långt. Kontanter till när man blir hungrig och ingen tar kort. Pocketböcker och smarta kläder, rabblar hon snabbt.
I ett av försäljningstälten har hon inhandlat rekvisitan till scenen. I tälten finns allt från stora örhängen formade efter Afrikas kustlinje och cowboyhattar till
T-shirts och klänningar. För Kitty Jutbring blev det en reggaemössa med tillhörande dreads. Den ska hon ha på sig när hon intervjuar Serengeti med hopp om att de ska lära henne ett och annat om reggaens värld.
Med en halvtimme kvar till P3: Sommarsession med Kitty Jutbring och Serengeti är det oroväckande tomt framför den stora scenen. ”Första parkett” får en helt ny innebörd när jag hittar Jeanette Gardelin från Kalmar på en solstol i gräset.
Hon sitter helt ensam tjugo meter från scenkanten, men verkar inte nämnvärt bekymrad över folktomheten.
– Jo, det är lite tomt faktiskt. Men folket kommer nog senare, säger hon.
Det är femte året som hon är på Reggaefestivalen och hon säger att den lugna stämningen kanske kan bero på uppsättningen av årets artister.
– För de som inte lyssnar på reggae finns inte samma generella dragplåster som det funnits andra år, säger hon.
Ingen festival utan festivalmat, så är det. Och Reggaefestivalen är naturligtvis inget undantag. Här finns langos, thai-wook, pannkakor, mandelvåfflor, fish’n’chips och vildsvinskebab för att nämna några.
Än så länge behöver ingen köa för mat, men matförsäljarna står alltjämt redo i sina tält.
I närheten av scenen sitter Mohamed Adam på en stol i skuggan. I hans hår far flinka fingrar och en metallsticka fram och tillbaka. Det är Makde som håller på och flätar.
– Det blir som på dig, fast med flätor, säger hon och nickar mot mina sidecuts.
Snyggt, tycker jag och Makde sällar sig till skaran av alla som har avfyrat leenden mot mig under den första dagen av Uppsala Reggaefestival 2011.