1. Radisson blu
Hela eventets fläskigaste bidrag. Och minst subtila. Fyra rejäla skytrackers bildar en pilspets som syns i hela staden och leder besökaren till hotellet. Skytrackers känns lite småstadsdisco och grabbarna grus. Men jag är ändå rätt förtjust (förmodligen för att jag kommer just från en småstad). Den irriterande projektbeskrivningen, som övertydligt vräker på om ”detta fantastiska hotell”, sänker dock betyget rejält. Riktigt usel copywriting.
2. Stationsgallerian
Tja. En trevlig portal som skiftar färg. Upplysta gardiner på gångbroarna inne i atriet. Tanken att använda ljuset för att förena ute- och innemiljö är inte så tokig. Inte heller att välja att ljussätta just gångbroarna som svävar mitt i rummet för att tvinga besökaren att höja blicken och notera rummets stora rymd. Men ändå förvånande anonymt och slätstruket. Volymen kunde ha vridits upp rejält.
3. Vretgränd
Ett litet finrum i den trånga gränden. Den röda mattan som breder ut sig både på marken och på huskropparna lyckas kanske inte skapa avsedd galastämning, men med de stora ljuskronorna blir det ändå en fin helhet. Lyckas faktiskt binda samman resecentrum med resten av stan på ett förhållandevis naturligt sätt. Fint att ge funktion åt ett småtrist gatuavsnitt där cykeltrafiken ofta tjockar ihop sig.
4. Hamnspången
Att ge sig på en port till Stadsträdgården är förstås väldigt tacksamt, men kanske ingen vidare utmaning. Det festliga ljuset på bron är svårt att inte tycka om, men dallrar inte direkt av eftertanke och idérikedom. Den ackompanjerade ljudmiljön gör hela skillnaden och räddar bron från att bli en nostalgisk längtan efter nästa kräftpremiär. Vem vill inte sladda in i parken genom ett brus av klassisk berg- och dalbana?
5. Stadsträdgården
En hjärtrytm i stadens hjärta. Enkla fina plywoodbås som får liv när mörkret faller. Tar dessutom tillvara på betraktarens rörelse genom att allt ändras efterhand du rör dig runt verket. Den skulpturala kvaliteten gör att projektet sticker ut i helheten. Roligt att se något som utgör ett fysiskt tillägg och inte bara är en ljussättning. Vill enligt beskrivningen sända en tanke till världens alla flyktingar. En fin intention som dock inte riktigt syns.
6. Svettis
En något kantig anka som lyfter utmed cykelvägen. Eller ett helt sträck med origami-änder som flyger bredvid den passerande. Beroende på när man råkar svischa förbi. Den lyftande ankan är helt klart att föredra. Animeringseffekten som uppstår då fåglarna tänds och släcks är lika simpel som svår att motstå. Att hänga upp en and bredvid änderna i Svandammen kunde ha blivit väl förutsägbart och trist, men chansningen gick hem.
7. Slottet
Ett förhållandevis försiktigt fipplande med Uppsalas kända men inte särskilt imponerande skyline. Känns nästan som en pitch på ett säljmöte. Ljusshowen som dansar på Slottet hade kunnat bli bättre genom den ljudfil som man kan lyssna på via mobilen – om den inte hade bestått av en ruggigt smäktande sång med Andrea Bocelli och Céline Dion. Vill vi att Uppsala ska vara Monte Carlo? Nej, det vill vi inte.
8. Carolina Rediviva
Här tas svängarna ut lite mer. En skönt respektlös regnbågsexplosion och en grymt imponerande grön laserstråle som rusar ut över Drottninggatan. Att verket är en, vad jag förstår, ganska klyftig hänvisning till Anders Ångström och spektroskopin är en bisak. Carolina Rediviva mår utmärkt som den lyckliga avkomman av en Pink Floyd-konsert och ett Star Trek-konvent.
9. Martin Luther Kings plan
Att stänga in Olof Hellströms fina skulptur Befrielsen, som består av två händer som drar isär ett galler, i en sluten ljuslåda är en självklar idé. Och ett bra sätt att hylla frihetskämpar som Martin Luther King, Rosa Parks och Malala. Mycket snyggt när skulpturens skugga då och då tonar fram genom den tunna plasten. Det är pekoralvarning på de vackra citaten som böljar fram under en animerad fjäril. Men i sammanhanget känns den genuina substansen mycket välgörande.
10. Universitetsparken
Den ståndaktige Erik Gustaf Geijer brukar spökas ut några gånger per år. På papperet låter det som en schyst idé att låta den gamle romantikern bli en långhårig och skäggig hippie som predikar fred, gräs och fri kärlek under en flimrande discokula. Men genomförandet med en hafsigt hopspikad ställning är i simplaste laget. Mycket studentikost och, följaktligen, mycket Uppsala. Ger en bra skjuts av liv och rörelse i den stilla parken.
11. Gotlandsparken
Ännu ett projekt som känns som något av ett säljmöte. Men dessbättre ett mer lyckat sådant. Allt ljus på Uppsala brukar presentera ett par projekt som borde få stanna kvar i stadsbilden, och de lätt undflyende ljusgestalterna i Gotlandspaken hör till dem. De vore dock snyggare om de inte växlade färg som oroliga marsianer på jakt efter abduktionsoffer utan istället litade på sin form. Enkelhet ska inte underskattas.
12. Lilla vita huset
Den malande musikslingan som följer animationen på det vita husets fasad är klockren. Ljusanimationen i sig verkar inte riktigt kunna bestämma vad den ska förmedla och kastar sig mellan något som känns elegant och futuristiskt, och något som mest liknar en oförklarlig hyllning till en antik skärmsläckare. En oväntat bra plats för filmprojektioner. Här borde Uppsala naturligtvis streama Ingmar Bergmans samlade verk permanent för att stjäla turistande cineaster av Fårö.
13. Celsiushuset
Ett finstilt och konceptuellt genomarbetat projekt. Att låta Celsiushuset färgas av Anders Celsius temperaturskala är lättare sagt än gjort. Och det måste sägas att det är fullt möjligt att gå förbi huset utan att förstå att det är med i ljuskalaset, men det är också därför det sticker ut. Den knappt märkbara glidningen från behagligt varmt och människovänligt ljus till ett kallare och mer spöklikt är behagligt självsäker.
14. Rådhuset
Med glassiga blåa ränder och upplysta fönsternischer ser Rådhuset ut som, tja, ett gammalt rådhus som restaurerats för lite lyxigare shopping. Jag har svårt att se mervärdet. Allt ljus på Uppsala är ett trevligt event som kommer lägligt då mörkret precis börjat bli svårt att uthärda. Men man skulle vinna mycket på en lite tydligare inriktning. Folkfesten kommer liksom av sig av de projekt som mest hör hemma på en mässa för ljusteknik.
15. Bredgränd
En aptrist grå gränd som definitivt är betjänt av en ansiktslyftning. Att låta kinakrogar och thaibutiker inspirera till orientaliska lampor skulle emellertid kunna beskrivas som våldsamt fantasilöst och på gränsen till politiskt inkorrekt. Men å andra sidan ser det upphängda tingeltanglet rätt trevligt ut. Och kanske är det faktiskt så att ett litet China town är precis vad Uppsala behöver.