Samtidskonsten har aldrig haft så många arenor som i dag. Det är i varje fall vad man säger i Stockholm och resten av landet, där det om inte ideligen så i varje fall rätt ofta ploppar upp nya spännande institutioner, projekt och utställningsrum.
I Uppsala ser det dock ut som vanligt – konst står sällan högt på agendan.
Uppsala kommuns ljumma inställning, och problematiska förhållande, till sitt eget konstmuseum märks inte minst på att Uppsala konstmuseum av allt att döma har haft väldigt svårt, och dröjt med, att spika ett program för våren. Ett av de mer uppenbara problemen är att man inte har grönt kort för mer än ett år i taget, vilket gör det väldigt svårt att ha den framförhållning som krävs för en ambitiös verksamhet. Med museets omformulerade uppdrag lär vi i vilket fall som helst få vänja oss vid att en stor del av utbudet bygger på de samlingar som redan finns i huset.
Med viss risk för att verka tjatig skulle jag åter vilja påpeka att
den fina tillväxt som Uppsala så gärna talar om måste speglas i kulturlivet för att hålla i sig. En levande stad måste ha ett levande kulturliv som ger rum för lokalt, nationellt, internationellt, brett och smalt.
Det är en mycket enkel ekvation som handlar om tillväxt i förhållande till utbud, och åtminstone det stora flertalet politiskt aktiva borde vara i stånd att ta den till sig. Om vårt kollektiva mål är att bli sovstad av, säg, Upplands Väsbys slag, ja, då är nog taket nått vid det här laget, och då bör vi sluta prata om fortsatt tillväxt.
Samma problem med framförhållningen ser vi på Teatergalleriet, som i höstas hotades av nedläggning och av förklarliga skäl inte kunde arbeta med sitt vårprogram. Här ska vi emellertid ändå vara glada för att teaterns styrelse tog sitt förnuft till fånga och lät galleriet vara kvar. Och vill vi vidare vara positivt ställda kan vi tillägga att styrelsen förmodligen också begriper att galleriet behöver mer än ett år i taget för sin planering.
Det ska dock sägas att både Teatergalleriet och Uppsala konstmuseum kommer att bjuda på några godbitar under vårsäsongen. Precis som trotjänaren Bror Hjorths Hus. Nykomlingen Konsthuset fortsätter också med samma iver som i fjol.
Och med lite god vilja kan man dessutom hoppas att Uppsala konstnärsklubbs utökade verksamhet vid Fyrisån, med flera utställningsrum och ambitiösa samtalsserier, kan utvecklas till den levande plattform Uppsalas konstliv så väl behöver.
Tre utställningar du inte vill missa i vår:
Ulrika Minami Wärmling Foto: Scanpix
Ulrika Minami Wärmling
Konsthuset
26/3-17/4
Uppsalafödda Ulrika Minami Wärmling har rönt en välförtjänt framgång med sina genomarbetade porträttserier av anarkafeminister och nygotiska cosplay-entusiaster. Det ska bli spännande att se vad hon visar när hon återvänder hem.
A Glocal view – Korean Contemporary Art Uppsala konstmuseum
9/4-5/6
De senaste åren har en gigantisk och mångfasetterad asiatisk konstscen blivit allt synligare i väst, men de blinda fläckarna är fortfarande enorma och en satsning på sydkoreansk konst kan bli hur bra som helst.
Charlotte Widegren
Bror Hjorths Hus
4/5-6/6
Vare sig det handlar om teckning, grafik eller skulptur har Charlotte Widegren, som för övrigt belönades med Anna-Lisa Thomson-stipendiet 2006, en i det närmaste osviklig känsla för den vita ytan, vilket både är svårare och mer ovanligt än det låter.