Lockande flykt från verkligheten

Sagomotivet var inte något nytt för Marianne Jeffmar, när hon efter 33 år som författare bestämde sig för att skriva sin första barnbok. I den drömlika romanen En kista av glas är huvudpersonen instängd i en glaskista, inte olik Snövits.

Själv började hon läsa redan när hon var tre år, då med Bröderna Grimms skräckbetonade sagor som favoriter.

Och det är just sagans flykt från verkligheten som alltid lockat Marianne Jeffmar.
– Barn kan behöva en stunds flykt från det verkliga livet, säger hon om beslutet att pröva sina vingar inom barnboksgenren.

Boken Bland pallemoner och draffodiler är uppdelad i två sagor med färgglada illustrationer. I den första möter vi en liten flicka på äventyr i Paris underjordiska tunnlar, där hon träffar de små figurerna pallemonerna. Bokens andra saga handlar om en ung Erik XIV som inte vill bli kung och flyr i väg till den förtrollade staden Bortomallt.
– Han ligger på sin tagelmadrass och får inte bli det han vill, säger Marianne Jeffmar och berättar att Prins Erik till mångt och mycket är självbiografisk.

Precis som den lille kungligheten blev hon strängt uppfostrad och fick höra att hon skulle bli en lärd professor. Men själv kände Marianne Jeffmar att hon hade något annat i sig.
– Jag måste få skriva, så är det bara.

En inspirationskälla till barnboken är Pippi Långstrump. Marianne Jeffmar drar sig till minnes när hon i realskolan under slutet av 40-talet läste högt ur den då nyutkomna boken av Astrid Lindgren.
– Det var inte så populärt. Pippi var ju inte som små flickor skulle vara då, säger hon med ett leende.

Själv drogs Marianne Jeffmar till det rebelliska i karaktären, en egenskap som återfinns hos såväl Prins Erik som den lilla flickan i Paris, men kanske mest hos författaren själv.

Hon menar att alltmedan ett barns synsätt kan vara rakt på sak och ofiltrerat, har vuxna en tendens att krångla till det med analyser och undermeningar.

Men det är i barnbokens raka språk som Marianne Jeffmar känner igen sig mest. Att bok nummer 25 blev en barnbok var kanske inte så oväntat trots allt.
– Det är mycket av mig i den här boken. Jag får anpassa mitt språk och anstränga mig mer när jag skriver för vuxna.

I Marianne Jeffmars bakhuvud har en ny saga redan flyttat in, men den ska få mogna till sig lite innan även den fångas på papper.