För att vara svenska mästerskapen i något som beskrivits som en ny folkrörelse gapade uppseendeväckande många stolar tomma på invigningen. Kulturdirektören Sten Bernhardsson invigningstalade om att Poetry Slam-SM ger uttryck för en kärlek till poesi. Om den är stark är den nog inte så utbredd i Uppsala, tänker jag. Reginateatern var inte ens halvfull och då var en stor del av publiken medverkande poeter och arrangörer.
Fenomenet som är känt från tryckt poesi ? att de som skriver poesi är många fler än de som läser poesi ? kändes aktuell även när det gäller scenpoesi.
Men kärleken till poesin kan manifesteras även på andra sätt än publiktillströmning. Kim Strömbäck som var MC (en slags konferencier) för första deltävlingen lånade en Alvedon från publiken men genomförde sin uppgift trots feber. Att ställa sig på scenen med ett mickstativ som enda stöd kräver rimligtvis också hängiven kärlek ? och mod. Även om publiken oftast gör sitt bästa för att vara snälla mot poeterna. Låga betyg buas konsekvent ut och höga betyg hyllas.
I poetry slam agerar grupper i publiken domare och de ska bläddra fram betygen på en skala mellan ett och tio på sina domarblock snabbt efter framträdandet. Det gör att en effektiv direkthet är nyckeln för att ta sig långt. Många löser det genom att liksom stå upp-komiker surfa på aktuella ämnen som alla känner igen sig i. Influensavaccinet, räkningar, bloggar och bröstförstoringar var bara några av ämnena som togs upp den här kvällen. Och roliga skämt smäller oftast högre än poetiska formuleringar. Helst ska dikten innehålla en fyndig slutkläm också. Men det finns undantag. Ulf Hässelbäck från Södermalmslaget höll till exempel ett rent debattinlägg om sexuella övergrepp mot barn.
Den fjärde deltävlingen var den första där Uppsalalaget bestående av Saman Faramarxi, Alexandra Wattman, Bita Yari och Nahide Arabadje tävlade. Det märktes på publiktillströmningen. Plötsligt var salen mer än halvfull och när Nahide Arabadje klev upp på scenen var hyllningarna så intensiva att det kändes som att läktaren skulle rasa. Och före Saman Faramarxis dikt jublades det så mycket att allt annat dränktes.
Uppsalalaget kom på tredje plats av tre, men Uppsalapoeterna Saman Faramarxi och Alexandra Wattman kom på fjärde respektive tredje plats individuellt. Saman Faramarxi var ändå inte nöjd efteråt.
-?Juryn var efterbliven, sade han. Men det var grymt att få tävla på hemmaplan. Publikstödet var fantastiskt.
Ojämnheten i betygen som varierade mellan sjuor och nior och gav en sammanlagd poäng på 24,7 kan ha kostat Saman Faramarxi en plats i den individuella finalen. Även lagkompisen Nahide Arabadje höll med om att Faramarxi fick lägre poäng än hans framträdande förtjänade. Känslan var att juryn ville stå emot publiktrycket och att det därför slog över i motsatt håll.
-?Fel dikt vann, konstaterade besökaren David Berggren utanför Reginateatern.
I kväll, fredag, avgörs det vilka lag och individuella poeter som går vidare till lördagens finaler.