Kyrkan var full av människor gripna av påskens budskap och för ett ögonblick undrade jag hur det skulle kännas om de plötsligt fick för sig att resa sig upp och vända sig emot mig. Juden.
Påskens pogromer under 1800-talet är anledningen till att min pappas släkt kom till Sverige. För att nya generationer skulle slippa anklagas för Jesu död och för att ha bakat osyrat bröd på kristna barns blod bröt de upp från en stetl i länet Sowalki vid polskryska gränsen.
***
Under den här konserten var jag ensam representant för min släkt. Om man inte räknar med Jesus. Och Petrus. För inte ens soldaterna i det moderna Jerusalem är judar i Göran Greiders nyskrivna text. Han omnämner dem i alla fall som främmande soldater. Det är märkligt. Hur jag än funderar får jag inte bilden att stämma. De romerska soldaterna på Jesu tid var främmande på judisk mark. Men soldaterna i dagens Jerusalem är ju mina och Jesu judiska söner! De försvarar sitt land och mig och våra systrar och bröder, barn och barnbarn emot ständiga terrorhot.
***
Naturligtvis beklagar jag, precis som Jesus skulle ha gjort, militärens närvaro i en stad som ur sina urgamla stenar ropar om fred. Shalom. Och naturligtvis gråter jag, en modern judinna, över att jag numera inte får besöka Omarmoskén som med sin mosaik ger Jerusalem siluett emot himmelen. Det gick bra att överskrida religionsgränserna på sjuttiotalet, när jag var ung, men numera skiljer en skottsäker glasvägg den judiska helgedomen från den muslimska.
När jag för några år sedan tillsammans med min son besökte de kristna kvarteren hade vi bara tur som slapp igenom golgatavandringen utan sår. Dagen efter vårt besök i Jerusalem smällde nämligen en bomb av vid en av de platser där vi hade varit.
***
Den judiska påsken till minne av uttåget ur Egypten, den påsk som Jesus firade med sina lärjungar, och med vars osyrade bröd och koschervin han instiftade sin egen minneshögtid, nattvarden, infaller i år samtidigt med den kristna påsken. Det är den judiska påsken jag iscensätter varje år. Jag har redan beställt matzeh, osyrat bröd, ifrån Israel och kommer att åka till det systembolag i Uppsala som säljer koschervin.
På långfredagen ställer jag upp min ytterdörr och placerar en bägare vin till profeten Eliah. Kanske blir det just i år som den judiske konungen, Meshiach, äntligen kommer med fred till alla folk i alla världens hörn. Och då behövs inte längre några soldater.