Han kommer att för evigt förknippas med sin tid i Toto, trots att Transition är hans sjunde soloplatta på 25 år. Steve Lukather tillhör de stilbildande gitarristerna där han blandar melodiskt spel med tyngd. Som låtskrivare och sångare når han inte riktigt samma höjd.
Det märks också på nya albumet. Han har gjort en episk platta med mängder med läckert gitarrspel och storslagna arrangemang. Låtarna är helt okej och han är bra på att skapa drama i spelet. Inte minst lyckas han göra Chaplins gamla Smile i en innerlig version. Med sig har han också ett gediget gäng musikerkompisar ur de högre divisionerna.
Sången funkar men det är hans svagaste punkt och det drar ned en del, låtarna hade kanske vunnit än mer på att någon annan sjungit dem. Men det är ingen avgörande punkt.
Han kommer för andra gången till Uppsala, 18 mars, på Konserthuset.