Historien är enkel egentligen. Simon och Robyn flyttar för att få en nystart från Chicago till Simons uppväxtort i Kalifornien. Där träffar de vad som verkar vara en god barndomsvän till honom, Gordo, även om Simon inte säger sig känna igen denne. Han dyker dock upp vid det ena tillfället efter det andra, gärna i sammanhang som blir pinsamma. Inte minst ger han dem ofta olika presenter, därav filmtiteln.
Det hela eskalerar och paret börjar känna att det ligger hot i luften. Det framkommer saker som gör att Robyn tror att det finns något i det förflutna som är orsaken, men Simon vill inte prata om saken. ..
Joel Edgerton både regisserar och har skrivit manus. Dessutom spelar han själv ”skurken” Gordo. Det märks att han trivs i rollen. Det gör också Jason Bateman som Simon. Hans snälla uppsyn och charmiga sätt gör att man gärna tar honom för ”the good guy”, men vem är egentligen vem här. Bäst spel står dock Rebecca Hall för och det är hon som blir åskådarnas ciceron in i historien, som utvecklas med den ena kinesiska asken efter den andra, fast utan logik.
Det hade kunnat bli en riktigt spännande film, men det vill inte riktigt ta sig. Filmberättelser om ovälkomna inkräktare som tar sig i in i den ”lyckliga familjen” är många. Och det finns ett antal som är betydligt bättre. Det blir en ganska seg historia, tämligen förutsägbar, ända in på slutet då den bjuder på en liten överraskning.
Men det är så dags då. I det läget har man ändå i stort sett börjat gäspa ordentligt.