Tre egyptiska kvinnors vägar korsas när de på olika sätt utsätts för sexuella trakasserier. En tvingas utstå dagliga tafsanden på buss 678 på väg till arbetet, en utnyttjas sexuellt efter en fotbollsmatch när kravaller utbryter och en tredje attackeras när hon försöker korsa en gata. När de på olika sätt väljer att vägra finna sig i situationen slår det patriarkala samhället tillbaka med full kraft, och deras öden flätas samman.
Kairo 678 har sin grund i ett verkligt egyptiskt rättsfall från 2008, då en kvinna för första gången drev ett fall gällande sexuella trakasserier ända till domstol, och sedermera lyckades få mannen fälld.
Fram till detta rättsfall, som fick stor uppmärksamhet, ansågs trakasserier mot kvinnor officiellt inte existera i Egypten. Kvinnan som anmälde fick utstå mycket spott och spe, inte bara från ”mannen på gatan” utan även av jurister och inom media. Men fallet kom att lyfta fram frågan i ljuset, och tillsammans med den nya uppmärksamhet som ämnet fick i och med Mohamed Diabs film har tabut kring att tala om sexuella trakasserier sakta börjat försvinna i det egyptiska samhället.
Regissören Diab står även för manuset, som är oerhört effektivt skrivet och vid några tillfällen nästan för underhållande för sitt tunga ämnes bästa. Kairo 678 må först och främst vara tänkt som ett debattinlägg, men det är också en väldigt spännande film.
Skådespelarinsatserna är överlag lysande. Boushra, Nelly Karim och Nahed El Sebai som de tre utsatta kvinnorna glänser i sina roller.
När man ser Kairo 678 med svenska glasögon är det ibland lätt att häpna över hur illa kvinnorna i filmen behandlas. Men samtidigt känns mönstret så tydligt igen även i världens mest jämställda land, som Sverige ju så fint brukar kallas. Förtrycket mot kvinnor må inte vara lika öppet och hånfullt här som där, men känns ändå på många sätt lika effektivt och sorgligt.