Maggie Gyllenhaal övertygar

Meningen är att hon ska hålla sig drogfri, skaffa sig ett jobb och framför allt återuppta kontakten med sin lilla dotter Alexis som bor hos sin bror. Men med ett bagage av mångårigt drogmissbruk får hon kämpa mer än vad som är mänskligt och snart tappar hon kontrollen. Sherry är medelklasstjejen som det gått utför med, familjens svarta får som suttit inne för stöld och som tar sig fram i livet med det hon har kvar, sin Lolita-liknande kropp.
Vissa scener är direkt smärtsamma att se, som när hon sjunger the Bangles gamla hit Eternal Flame a capella inför sin medlidande familj eller visar brösten för arbetsförmedlaren som vägrar ge henne det jobb hon vill ha. Det gör också väldigt ont att se henne klänga på sin pappa som har sitt eget sätt att trösta på, vilket inte är vad man ska säga naturligt. Men det är också då som filmen verkligen berör.
Sherrybaby seglade upp på biodukarna tack vare genomslag på Sundance filmfestival förra året. Historien är baserad på en sann berättelse och det märks att både Gyllenhaal och regissören Laurie Collyer brinner för den utsatta Sherry från första scen.
Det enda problemet är att filmen är lite för kort. Sidohistorier med den före detta drogmissbrukaren Dean som Sherry lär känna på sina NA- möten eller broderns förhållande med sin dominanta flickvän blir är oklara. Man hade vilja vetat mer om hur hon kommit så långt ned på stegen, men filmen ger bara luddiga svar. Annars är det här en independentfilm utöver det vanliga.

Maggie Gyllenhaal övertygar

Maggie Gyllenhaal gör sin bästa rollprestation sedan Secretary och fortsätter övertyga i rollen som knäppskallen man vill lära känna. I independentfilmen Sherrybaby spelar hon den före detta heroinmissbrukande Sherry som precis blivit utsläppt villkorligt från ett längre fängelsestraff.