KLASSISKT. Det drar ihop sig till många jubileer för brittiska stråkkvartetten The Brodsky Quartet: senaste tillskottet David Rowland har varit med i fem år, violaspelaren Paul Cassidy har varit med i 30, gruppen firar 40 och när de kommer till Uppsala Konserthus (för tredje gången) i mitten av april för att spela Dimitrij Sjostakovitjs samtliga kvartetter är det den tusende konserten som spelas i det eminenta huset!
Fast kvartetten själv har gjort ett ytterligare ett antal tusen konserter själva. Främst har det handlat om den klassiska repertoaren, men som i så många andra yrken nu för tiden handlar det om att färre ska göra mera. I deras fall har det dock mest haft fördelar, Brodskys samarbeten med namn som Elvis Costello, Björk och Dave Brubeck har varit spännande och tillhör det riktigt lyssningsvärda.
Från starten finns cellisten Jacqueline Thomas och violinisten Ian Belton. På vägen tillkom Paul Cassidy som violaspelare och nu senast då primarien Daniel Rowland, ungdomen i gänget.
Nu ska de i alla fall fylla 40 som grupp, med ett drygt 60-tal album bakom sig. Det verkar definitivt inte vara någon ålderskris på gång, snarare framstår kvartetten som mer vital än någonsin. Det blir ett storverk bara att ge sig på de intrikata Sjostakovitjverken.
Som en liten uppvärmning, eller vink till publiken kanske, kommer nu deras senaste album Petits-fours – Favourite encores. Som namnet anger handlar det om extranummer, och sådana borde de med all säkerhet och rättvisa få göra många av.
Gruppen har ansträngt sig lite extra just på det området, och gjort ett antal specialarrangemang av korta verk som passar för just inropningar, så att man inte behöver upprepa något man just spelat. Här finns utsökta miniatyrer av namn som Elgar, Schumann, Ravel, Prokofjev, Debussy och Sjostakovitj. Gissa vilket som skulle kunna bli det som framförs i Uppsala. . .
Trots att det handlar om enklare stycken innebär det förstås inte om att musikerna skulle ta jobbet mer lättvindigt. Tvärtom, Brodskianerna verkar nästan mer spelsugna än vanligt, eller om det är känslan i att spela ett helt album med enbart extranummer som tänder dem.
Hur som helst, Petits-fours – Favourite encores är ett härligt album, i sin egen rätt eller som uppvärmning inför maratonframträdandet i april.
Trumpetaren Håkan Hardenberger har sedan många år tillhör den yppersta eliten på sitt instrument och också han tillhör gränsöverskridarna. Till allra största delen har han lånat sin trumpet till den klassiska repertoaren, men på nya albumet Both sides, now visar han hur hans underbart vackra ton kan ge nytt liv åt en brokig och ibland genomtröskad blandning av musik. Förutom Joni Mitchells titellåt finns här sköna versioner av musik av Piazzolla, Weill, Morricone och Nino Rota. Med sig har han Academy of St Martin in the Fields under ledning av Kenneth Sillito. Musik att bara luta sig bakåt och njuta av.
Vill man höra mer av just Sjostakovitj är hans Cellokonsert spelad av Johannes Moser ett bra val. På köpet får man Benjamin Brittens cellosymfoni.