Rockens och jazzens urmoder bluesen fortsätter att både vara en inspiration för nya musiker och en källa att ösa ur historiskt. Behoven av blåa toner sinar aldrig, på gott och ont.
En av de yngre konstellationer som lånar lagom mycket av bluesen är svenska Graveyard. Där kryddas den av rejäla portioner tyngre rock men det blå stråket är omisskännligt.
Dessutom heter deras nya och andra album just Hisingen Blues. Bandet rekommenderar på omslaget att man spelar på högst möjliga volym. Nu för tiden kan det innebära hur mycket som helst så, folks, don’t try this at home! Det behöver man inte heller för på fredag kommer Graveyard och spelar på klubb Flykten (O’Learys) i Uppsala. Det duktiga bandet är värt att låna ett par diskade öron och en stampande fot till även om det inte är så nyskapande i övrigt.
Finska Wentus gör en mer traditionell bluesrock på sitt nya album, nostalgiskt betitlat Woodstock. De kan sina förebilder men blir också ganska förutsägbara, men de vet att spela och få till svänget.
En som verkligen kan både hantverket och konsten är amerikanska Joe Bonamassa, en tvättäkta gitarrhjälte. Han kan dock hålla det hela på rätt sida gränsen och hans nionde studioalbum bjuder på en hel del av bästa märke.
Han utvidgar också sin musik med en doft country, i samarbete och duetter med Vince Gill och John Hiatt. Bland övriga gäster finns Beth Hart och Blondie Chaplin, Glen Hughes sjunger den gamla Free-låten Heartbreaker. Som helhet ett bluesalbum med bra variation samtidigt som kärnan är midnattsblå.
Skivbolaget Alligator Records har gett ut samlingsalbum tidigare i samband med att det firat jämna år. Nu är det dags för 40-årskrisen och på ett dubbelt album bjuds på fina inspelningar från 1971 och framåt. Här finns smakprov från många av de stora namn som bolaget haft i sitt stall: Koko Taylor, Albert Collins, Luther Allison, far och dotter Copeland (Johnny & Shemekia), Elvin Bishop, Johnny Winter och många fler, varav en del varit i Uppsala på gästkonserter. Albumet skulle kunna vara ett uppslagslexikon typ Vem är vem i Bluesamerika!
Ingen av inspelningarna finns på de tidigare samlingarna, tacknämligt nog. Som kuriosa kan nämnas att det finns lika många spår som bolaget fyller år.
Mer historielektioner kommer skivbolaget Raisin’ Music med på Chicago Blues: A Living History - The (R)evolution Continues. Där handlar det om ett skickligt band bestående av munspelsfantomen James Cotton, supergitarristen Buddy Guy och några till som spelar låtar av legendariska bluesartister.
Mängder av godbitar, inte minst från brytningstiden i mitten av 50-talet då rhytm’n’bluesen nådde ut till en vit publik. Då tog rocken över från Chicagobluesen, här finns ett antal låtar som visar den svårfångade övergången. Det blir bra sång och snygga solon av några av de bästa nu levande. Och bluesen lär också den få fortsätta att ha ett gott stycke liv.