Manifestförfattarna missar det väsentliga
KRÖNIKA. Lite pajkastning är allt något, men var gömmer sig visionerna? Magnus Dahlerus undrar var de kreativa manifesten håller hus.
Magnus Dahlerus
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men är det egentligen någon skillnad på de olika "manifestförfattarna"? Åtminstone kan man fundera över varför de är rörande överens på en punkt, det som manifesten mynnar ut i: de vill bli lästa. De första vill skriva romaner som blir lästa. De andra vill skriva böcker som blir lästa. Jaha, en vilja som kan sätta allt det andra ur spel, eller? Vad blir litteraturen, när den reduceras till en önskan om att bli läst och detta står på dagordningen? Att följa underhållningssamhället i dansen? Det är en klar risk, om man nu inte tänker att det är läsvanorna som måste ändra på sig.
Man kan undra varför inte de alla går ihop och riktar ett angrepp mot den verklighet som de lever i. Vart leder den nya kulturutredningen? Hur kommer den att påverka det litterära klimatet? Kommer någon, som inte vill leva på knäckebröd och vatten, ha råd att skriva något - eller att lova något för den delen - som inte är en på förhand uträknad succé? Var kommer de vitala försöken och experimenten och de stora berättelserna som utvidgar verklighetens gränser och fiktionen att få plats?
Varför kommer alla dessa författare med snälla löften som i princip inte förändrar någonting? Allt det som de vill finns redan, deras visioner ligger inte bortom det rådande eller möjliga. De befäster egentligen bara de olika sätt de redan skriver på. Och visst, många av dem har givit ut strålande bra böcker - de flesta kommer aldrig att bli lästa av de stora massorna. Men de är oumbärliga för att de tränger in under ytan och försöker förstå saker som alltför många hastar förbi. De vågar vara obekväma. Detta är inte att ha en önskan att bli läst av massor - inte i den verklighet vi lever i.
Manifestförfattarnas luftiga löften skulle lika gärna kunna leda till snäll anpassning - något som helt säkert vore otänkbart för många av dem som skrivit under. Ändå får vi hålla till godo med dessa lite halvdramatiska manifest som skrapar lite på ytan. Lite pajkastning - alltid något. Men var gömmer sig visionerna? När kommer de stora orden? Var gömmer sig de kreativa manifesten?