Marcel Proust och betydelsen av att läsa
Marcel Proust gjorde upp med John Ruskins idéer om läsningen. Sigbrit Swahn sammanfattar.
Marcel Proust var omkring 1900 upptagen av att läsa John Ruskin. Proust var intresserad av Ruskins samhällsförbättrande idéer och Ruskin som estet.
Foto: Scanpix
Men från början intresserade sig Proust för Ruskin som estet. Ruskin hade upptäckt Turner och praerafaeliterna. Han såg medeltiden som en höjdpunkt i historien, och katedralerna som öppna konstverk. Proust började med att översätta Ruskin, en viktig period i utvecklingen av hans författarskap.
Sesam och liljorna i Prousts översättning kom ut 1906 med långa noter och ett förord Om läsning, som nu kommit i svensk översättning av Vibeke Emond. Detta förord har alltid betraktats som en förstudie till Proustromanens barndomsskildring från Combray. Det anknyter till Ruskins tankar om läsningens nytta samtidigt som Proust markerar avstånd. Det skrevs till sist och betecknar också en slutpunkt för denna period som inföll samtidigt med sorgen över först faderns död och sedan moderns. Proust skrev till Marie Nordlinger som hjälpt honom med råöversättningen: " Jag har för evigt lämnat bakom mig denna tid av översättning, ett arbete som min mor favoriserade. Och vad beträffar översättningarna av mig själv har jag inte modet inne".
Om Läsning är också en uppgörelse med Ruskins idéer. Läsning har för Proust inte med bibliotek att göra. Inte heller stärker läsningen moralen. Läsning är heller inte en konversation med de döda. Men Proust ger och tar. Ruskin väcker de levande men han återuppväcker de döda.
Efter en nostalgisk återblick på barndomsårens läsning (Stevenson, Dumas, Gautiers Le capitaine Fracasse) kommer Proust så småningom in på det mest väsentliga: hur läsningen går över i skrivande. Redan i sin första Ruskinöversättning om katedralen i Amiens som en bibel fördömer Proust de författare som stänger in sig och inte vill låta sig påverkas av andra. I dag skulle vi kalla dessa författare för monologiska. Proust tar i Om läsning upp en bild för att förklara sig. Jag citerar ur den svenska utgåvan: "Jag låter människor med smak göra sina rum till en avbild av sin smak och enbart fylla dem med saker som den kan godta. För min del känner jag inte att jag lever och tänker om jag inte är i ett rum där allt är en skapelse av och ett uttryck för liv som är djupt annorlunda än mitt eget, för en smak som är motsatsen till min, där jag inte återfinner något av mitt medvetna tänkande, där min fantasi hänförs av att känna sig försänkt i ett icke-jag..." Meningen fortsätter ett bra tag till.
När detta förord återanvändes av Proust i romanen På spaning efter den tid som flytt, Combrayavsnittet, ändrades det lite privat idylliska tonläget. I stället för att läsningen avbryts av triviala ting byggs det upp viktigare kontraster. Gossen flyr från de pågående småstriderna inom familjekretsen men kan inte undgå oron på gatan när soldaterna marscherar förbi och han hör mot sin vilja hur tjänstefolket tråkar varandra.
Texten kan också läsas separat i Pastiches et Mélanges, som kom ut samma år som Proust fick Goncourtpriset, 1919, och som senare getts ut i pocketutgåva.
Den svenska utgåvan består av denna korta text om läsning samt av Prousts egna noter. Krister Brandt har översatt de latinska citaten i texten och för inledningen svarar gemensamt översättaren Vibeke Emond och Margareta Marin. Det som saknas är källhänvisningar. Översättningen är korrekt utförd. Efter en något trög start flyter den bättre. Därtill kommer att Vibeke Emond har ett par utmärkta gammaldags lärda anmärkningar så kallade ö a. Slutligen kan nämnas att Sesam och liljorna med förord har givits ut av Antoine Compagnon, Editions Complexe 1987.
Så jobbar vi med nyheter