Stephen Frears, som är en av Storbritanniens största filmregissörer med en bred repertoar, har tidigare gjort filmer som My Beautiful laundrette, The Queen och High fidelity.
Den tecknade serien Tamara Drewe av Posy Simmonds – som man kan hitta i den engelska tidningen The Guardian – är i sin tur inspirerad av Thomas Hardys roman Far From the madding crowd från 1874. Frears version är dock mer inställsam än den skarpsinniga seriestripen av Posy Simmonds. I huvudrollen som journalisten Tamara Drewe ser vi Gemma Arterton, en av Storbritanniens nya stjärnor.
Vi kastas rakt in i en värld på den frodiga engelska landsbygden. Byns ena gård, Stonefield, fungerar som en samlingsplats för ett gäng ganska sorgliga författare och drivs av den pretentiösa deckarförfattaren Nicolas Hardiment (Roger Allam) och hans fru Beth (Tamsin Greig). Men här är det inte det lugna livet på landet som gäller.
Invånarna i byn tappar hakan när Tamara Drewe (Gemma Arterton) efter många år återvänder till byn för att sälja sitt barndomshem efter mammans död. Men främst är det inte själva återkomsten som väcker folks intresse, utan Tamaras näsoperation och ett galet eldorado av kärleksaffärer och otrohet tar fart. Hon får snabbt smeknamnet Plastic, av byns två spänningssökande och kändisgalna tonåringar (spelade av Jessica Barden och Charlotte Christie) vilka filmen igenom jagar Tamaras rockande pojkvän (Dominic Cooper).
Det är en knepig och något märklig film som Frears presenterar. Det svajar mellan fars, drama och svart komedi och det finns svårigheter att hitta en självklar ton. Ensemblen är fint rollsatt, men karaktärerna är överdrivna och platta. Få lyckas bra med att flytta en seriestrip till vita duken, Frears gör det tyvärr inte.