Mastodon i fullständig frihet

METAL. Mastodons förkärlek för konceptplattor är välkänd. The Hunters enda röda tråd är, möjligen, att det finns två hyllningslåtar (en till Brent Hinds bror, en till deras bokhållares fru) och att de är de två svagaste spåren. I övrigt betar man i fullkomlig frihet i de mest frodigt exotiska hagmarker. Ändå är The hunter inte progressivt spretig i deras vanliga bemärkelse, mest märks att de jobbat mycket med de snygga sångarrangemangen.
De tre första spåren tuggar man i sig på mindre än tio minuter och är med deras mått tämligen konventionella. Som helhet finns emellertid det mesta representerat ? toppat med märgfulla höjdarlåten Thickening vars svindlande sug sätter alla de gamla Mastodonkänslorna i gungning.