Den bok som lĂ€mnade starkast intryck förra Ă„ret var Sofia Nordins dystopiska ungdomsroman âEn sekund i tagetâ. Och knappt har den hunnit slĂ€ppa sitt grepp förrĂ€n det nu Ă€r dags för den efterlĂ€ngtade uppföljaren. âSpring sĂ„ fort du kanâ tar vid dĂ€r den förra slutade, fast denna gĂ„ng ur femtonĂ„riga Antes perspektiv. Han som de bĂ„da tonĂ„rsflickorna, Hedvig och Ella, hittade halvt ihjĂ€lsvulten och pĂ„ grĂ€nsen till galenskap i förra boken.
Ensamheten har tĂ€rt pĂ„ Ante dĂ€r ute i skogen. Bilderna frĂ„n de döda anhöriga flimrar stĂ€ndigt förbi. Liksom skuldkĂ€nslorna och sveken inför det faktum att han valt att rĂ€dda sig sjĂ€lv frĂ„n den smittsamma febern som dödat sĂ„ gott som alla. Men ocksĂ„ vĂ€rmen och all mat som möter honom hos flickorna fĂ„r honom att tappa fattningen. Han Ă€ter tills hans spyr â tills matfixeringen slĂ€pper. Och förhĂ„llandet till mat normaliseras. Nordin beskriver hela förloppet sĂ„ mĂ„lande att det kĂ€nns Ă€nda ner i magen.
Visserligen var livet svÄrt ute i skogen men det blir inte heller lÀtt tillsammans med Ella och Hedvig. Om förra boken till stor del handlade om ren överlevnad sÄ handlar denna i mycket större utstrÀckning om det sociala spelet, medmÀnsklighet och i hög grad om konkurrensen mellan de bÄda tjejerna. BÄda vill nÀmligen vinna Antes hjÀrta. PÄ sÄ vis Àr denna bok, till skillnad frÄn den förra, som passade lika bra för vuxna, i högre grad en renodlad ungdomsbok med dess klassiska relationsteman.
Ăven om boken till stor del Ă€r en âförtĂ€cktâ relationsroman sĂ„ finns ocksĂ„ hĂ€r de dystopiska motiven. PĂ„ ett betydligt mer nĂ€rgĂ„nget sĂ€tt skildrar Nordin denna gĂ„ng de massakrerade liken och lukterna. Och sjĂ€lvklart Ă€r ocksĂ„ kampen för gruppens överlevnad central.
I jakten pĂ„ mat och klĂ€der, som införskaffas i det öde köpcentret, blir ungdomarna en dag plötsligt hotade till livet av nĂ„gra andra unga som tycker sig ha rĂ€tten till maten. Men med lite övertalning och förnuft förmĂ„r trion övertala de bĂ„da syskonen att istĂ€llet följa med till bondgĂ„rden. Det i sin tur leder dessvĂ€rre till Ă€n mer intriger och gruppkonstellationer i det lilla âminisamhĂ€lletâ.
Som man brukar sÀga: i kriser prövas mÀnniskan. Och med döden runt hörnet pÄ den lilla bondgÄrden blir de mÀnskliga, men ocksÄ de mindre trevliga egenskaperna, tydligare Àn nÄgonsin.