Universitetsaulan, fredag
I mörkret under den svindlande takhöjden växer avståndet till stolsgrannen och under en lika svindlande känsla av att vara ensam lyssnare växer Lars Winnerbäcks viskningar till bråddjupa rop tills de sitter i aulans väggar som fjättrade i urberget.
Ett av många gitarrbyten sker under tystnad. Rött ljus sjunker undan för brandgult. Nästa låt.
På sängkanten
Genom scenteknisk diskretion befäster Winnerbäck motsatsen till överrumplande. De gånger inlevelsen överskriver textens dignitet stöder han vänsterfoten bakom kroppens lodlinje för att skjuta ikapp orden. Men han förblir sittande.
"Ni ska få höra sångerna som de lät när jag en gång skrev dem hemma på sängkammaren. Man kan säga att ni sitter där just nu, hemma på min sängkant." Utan musiken som sköld håller Winnerbäck hårt i orden. Men när han talar lyssnar tusen öron spänt. Tonen är personlig, det är han och vi och inga andra. Gult ljus sjunker undan för mjukt grönt. Nästa låt.
Under månen
Utan komp av Hovet sitter han i brännpunkten och han lyckas hålla den varm.
Gitarrbyte igen. Mjukt grönt ljus blir violett. Nästa låt. Då spricker det.
Winnerbäcks panna sjunker mot instrumenthalsen när han knäpper över strängarna. Vänsterfoten tar spjärn bakom kroppen. En spotlight blänker i gitarren. Publiken kippar efter andan. Under månen är hämtad från Dans med svåra steg från 1996. Åtta år har gått sedan dess och när gammalt ställs axel mot axel med nytt märks att Winnerbäck under mognande har rätat ut sina texter. Under månen är hans bästa text.
Gått i graven
Medvetenheten om att Winnerbäck aldrig mer kommer att skriva låtar som Kom änglar, eller Under månen slås spelningens inramning i skärvor. Winnerbäck har gått vidare, Hjärter dam och fröken Svår har gått i graven och den musik han födde under tonårens sista kvalfyllda nätter där på sängkanten hänger som en utsliten kavaj över ryggstödet på hans stol. Han tar den på sig till Under månen.
"Sen vill jag skriva allt jag sett, så nån förstår, fast inga toner kan förklara hur jag mår." Och när violett ljus blir rött igen tar han den av sig och det bär emot att inse. Minnen till gamla låtar väcker så lätt nya känslor.
"Jag vinglar sakta ner till ån och sänder hälsning där ifrån till en drottning under månen."
Nästa låt.