Mellan enhet och splittring

Siffran 24 väcker förväntningar om fullbordan och helhet: En dikt för var och en av dygnets 24 timmar, för det klassiska eposets 24 sånger, för adventskalenderns 24 luckor? Men omedelbart krossas denna förväntan av det efterföljande ordet "skärvor", och titeln rymmer alltså en spänning mellan enhet och splittring.

Paradoxalt nog är det just skärvorna som håller ihop Burtons spruckna poesi. Ständigt återkommer bilder av brustna ytor och lösa bitar: isflak, arkeologiska fynd i jorden, "de 24 fönstren i en film". Det sistnämnda citatet, hämtat ur öppningsdikten, erbjuder alltså ännu en association från siffran 24: naturligtvis, en filmrulle. Vid närmare eftertanke säger denna tolkning av titelns "24 skärvor" en hel del om Burtons poesi: I flera av dikterna fångar författaren, likt fotografen med sin stillbildskamera, hastiga ögonblick och glimtar av förbipasserande liv. Det är nämligen trasighet och diskontinuitet som framstår som äkta vara i denna samling, medan diktjaget anar "en hötorgslögn i harmonin" och "misstror berättelsen där tiden binds". Fragmentisering utmålas helt enkelt som ett av tillvarons grundvillkor. Det är inte utan att man som anmälare av Ett svar i 24 skärvor väger orden en extra gång för att undvika att "binda" samlingen vid en alltför enhetlig - och med dikternas synsätt därmed lögnaktig - tolkning.

Som motto för boken står ett citat av den franske filmskaparen Jean-Luc Godard: "Alla historier har en början, ett mitt och ett slut / men inte nödvändigtvis i den ordningen". Filmarens teknik att klippa, hoppa över och att kasta om scener påminner om Burtons hantering av språket och ommöblering av tiden. Vad är då poängen med att låta dygnet med sina 24 timmar falla sönder i småbitar? Att skenbart hejda tidens gång och skjuta upp åldrandet och döden? Ja, kanske. Men framför allt uppfattar jag det som att Burton i Ett svar i 24 skärvor faktiskt ifrågasätter tidens kronologiska förlopp och utmålar det som en förenklande konstruktion. Verkligheten är betydligt mer mångfasetterad än så, och den består av en mångfald av ögonblick. Oavsett om dessa äger rum i dåtiden, framtiden eller i nuet är de i någon mening samtidiga. Nu levande och för länge sedan döda människor ingår - liksom luft, hav, djur och växter - i ett enda pågående kretslopp: "Tiden är inne i oss alla". Burton återkommer till denna tanke, ofta med formuleringar hämtade från naturvetenskapens område.

Så långt om dessa dikters bejakande av tillvarons "skärvlikhet", för att anspela på Burtons egen metafor. Men den gåtfulla titeln talar inte bara om "24 skärvor" utan också om ett "svar" uttryckt i lika många delar. Som läsare lockas man alltså att försöka identifiera en underförstådd fråga som de 24 dikterna besvarar. Men det handlar förstås inte om ett enstaka spörsmål, utan dessa dikter kretsar kring flera av de stora existentiella problemen: Finns Gud? Har livet en mening? Kan man urskilja betydelsefulla mönster i tillvaron, eller som Burton med en suverän mix av högt och lågt - stjärnor och utspottade tuggummin - formulerar det i dikten Skingrade: "Jag ville få ett fokus / i allt det pågående utan ram // Spottblanka tuggummin / vid vita stjärnor /under ett duvkuttrande träd - // är det en blindskrift / som jag oseende rör mig över /?/?" Att diktjaget således inte kan låta bli att trots allt försöka bringa ordning i tillvaron är talande. Att evigt spana efter sammanhang och betydelse framstår som människans öde.

Nina Burton har ett flertal uppmärksammade essäböcker om litteratur från skilda delar av världen bakom sig, exempelvis Resans syster, poesin från 1994 och Den nya kvinnostaden, vilken nominerades till Augustpriset, från 2005. Det är först sedan man har skaffat sig ansenliga kunskaper som man blir varse hur lite man vet, sägs det. Kanske är det alltså mot bakgrund av Burtons essäistik och stora vetande som man skall förstå hennes fragmentariska dikter i Ett svar i 24 skärvor. Här serveras en lågmäld och intelligent poesi som just genom att inte tillhandahålla några svar eller någon enhetlig livsåskådning kräver läsarens uppmärksamhet och eftertanke.

Mellan enhet och splittring

Ett svar i 24 skärvor lyder titeln på Nina Burtons tredje diktsamling.