Att ta sig till konserten blir en enkel match för mannen som vann 1995 års Melodifestival med balladen "Se på mig". Jan Johansens hem sedan tre år är nämligen lägenheten i Höganäskvarteren på bekvämt promenadavstånd från Katalin.
– Jag blev Uppsalabo när jag träffade och senare flyttade ihop med Jenny (Sandberg). I maj gifter vi oss, säger han.
Jan Johansen berättar att han funnit sig väl till rätta i Uppsala, en stad som hans föräldrar, inte minst hans far, hade en relation till även om det är länge sedan. Den legendariske jazzmusikern Egil Johansen (1934–1998) var här otaliga gånger och samarbetade med artister som Owe Thörnqvist, Bosse Broberg och Claes Janson.
– Musiklivet i stan i dag känns levande med ett brett utbud, säger Jan, som trots några år i Uppsala varit sparsam med spelningar i sin nya hemstad.
Som Uppsalabo har han bara ett framträdande bakom sig – på Fyristorg under Kulturnatten 2016. Men nu ska det bli ändring på det. På tisdag står han på Katalins scen tillsammans med Big Swing Faces cirka 20 musiker.
– Jag blev tillfrågad om att göra en konsert med dem, och det ville jag förstås. Det är toppen att sjunga med storband. Jag har ytterligare ett par sådana konserter inbokade, bland annat i Öregrund i sommar, säger Jan Johansen.
Tillsammans med Big Swing Face, under orkesterledaren Janne Holsts ledning, blir det förstås en hel traditionella låtar som gjorts kända av artister som Ray Charles och Frank Sinatra. Men Jan Johansen har också storbandsarr på egna låtar som Mellobidragen "Se på mig", "Sista andetaget" och inte minst hyllningslåten till pappa Egil, "Trumslagarens pojke".
Han avslöjar också att han kommer att medverka vid sommarens traditionella Abba-allsång i Parksnäckan tillsammans med bland andra Anna-Karin "Ako" Nytell Oldeberg.
– Jag har hittat ett par Abba-låtar som jag känner att jag kan göra något eget av, "Angel eyes" och "One of us".
Att kasta sig mellan genrer är inget problem för Jan Johansen. Det är så han vill ha det.
– För mig är det ingen skillnad. Det handlar om att stå på scen och sjunga och underhålla en publik. Musikaliskt känner jag att jag har det mesta med mig från tidiga år. Från mamma och pappa fick jag visan och jazzen, via radion och mina syskon tog jag in all slags pop och rock. Jag har aldrig tillhört någon grupp på det viset, utan synt går lika bra som hårdrock.