Mer offer än hjälte

De flesta människor har nog funderat över vem som finns på andra sidan de kameror som blir allt vanligare i offentliga miljöer. Bourne Ultimatum ger ett skrämmande förslag på svar till den frågan, när vi får kliva in CIA:s sambandscentral i London. Här har lönnmördare döps om till "resurser" som kallas in akut när den som bevakas blir svårhanterlig.

Den brittiske regissören Paul Greengrass, som innan Bourne supremacy hade gjort dokumentärer och den verklighetsbaserade Bloody Sunday, har inte varit rädd för att ge sin film politiska undertoner. Han utforskar såväl maktstrukturer och massparanoia som det individens personliga ansvar för att förändra världen.
Jason Bourne, agenten som söker efter sitt förflutna, är antitesen till James Bond. Hans kläder ser ut som stöldgods från ett klädstreck, han ser sliten och gammal ut, och förhåller sig till sina övermänskliga agentförmågor som om de vore en sjukdom. Han är ett offer, inte en hjälte. Matt Damon - med trubbig potatisnäsa och livstrött blick- har aldrig varit bättre. Att han (och inte Tom Cruise) rankas som Hollywoods mest inkomstbringade skådespelare just nu ger faktiskt hopp om mänskligheten.

Men vid sidan om budskapet och realismen är Bourne ultimatum också en smarrig actionfilm, så nära teknisk fulländning som man kan komma. Klipptekniken är häpnadsväckande sofistikerad, tempot får blodet att rusa och ljudet är ren konst - en laddad scen på ett kontor är ljudbilden densamma som på en u-båt. Så här gör man modern actionfilm: snyggt och med ett samvete.
Det som sätter stopp för femman är de otillfredsställande svaren i slutet av Bournes resa, och att det till sist så högoktanigt att det nästan inte är sebart. När Greengrass med öronbedövande volym och kulspruteklipp skildrar hur Bourne ägnar tio minuter åt att krascha bilar på Manhattan (har han aldrig hört talas om pisksnärtsskador?) börjar publiken massera tinningarna. Men jag antar att det är en droppe i havet jämfört med Jason Bournes huvudvärk.

Mer offer än hjälte

Tänkvärd samtidsskildring möter fulländad action i den tredje filmen om den reformerade yrkesmördaren Jason Bourne. Aldrig har Thomas Bodström bevakningsiver mötts av så starka motargument, tycker Karin Svensson.