Mer rock och smuts från Among Lynx

De sköter allt själva – från komposition, produktion och att pressa in instrumenten i den grå, lilla bilen när de ska iväg på ett gig. Hårt arbete och svett är deras vardag men det ger självbestämmande. På söndag spelar Among Lynx på Kulturoasen.

Moa Brandt, Elin Öberg och Tova Brandt ska iväg till Eskiltuna på en spelning.

Moa Brandt, Elin Öberg och Tova Brandt ska iväg till Eskiltuna på en spelning.

Foto: Christine Richter

Kultur och Nöje2016-10-29 11:00

– Det har hänt så himla mycket det senaste året och vi har satsat hårt på livespelningar, säger Elin Öberg, som spelar munspel och körar.

– Nu har vi bara fyra gig kvar i höst. Sen tar vi en paus och avslutar jobbet med vårt fullängdsalbum som släpps i vår, säger Moa Brandt, gitarr och kör.

Men nu är det lunchtid och Among Lynx ska strax ge sig iväg till Eskilstuna för en spelning. Först ska de bara skriva låtlistan till kvällens gig som är två timmar långt. Och sen packa bilen.

Nyligen gav de ut musikvideon "Soil" som uttrycker den frustration de känner inför hatet och rasismen som sprider sig i det svenska samhället. Texten liknar rasismen vid en epidemi som snabbt får fotfäste och sprider sig likt en infektion.

Vem skriver texterna?

– I början var det Elin och jag som skrev ungefär hälften var, säger Moa Brandt.

Men numera är alla mer inblandade. Gruppen fungerar som en jämställd familj med sysslorna rättvist fördelade.

– Vi jobbar jättemycket och har hittat ett bra sätt att dela upp allt på. Och vi har blivit mästare på att kompromissa. Speciellt en del av oss, säger Tove Brandt som spelar kontrabas och körar.

Hon erkänner att just kompromissandet inte alltid är helt enkelt.

Among Lynx som bildades för cirka tre år och har sedan dess haft runt 140 spelningar och fått flera utmärkelser och priser. På bluesfestivalen i Mönsterås vann de "Scandinavian blues contest" som utses av folkets röst.

I början var de en kvartett med fjärde medlemmen Evami Ringqvist, sång och percussion. Men alldeles nyligen tog de in trummisen Lina Anderberg, och då förändrades soundet rejält.

– Vi blev rockigare och det gillar vi. Kanske blev det lättare för folk att känna igen ljudbilden med trummor och gitarr, säger Tove Brandt.

De började som ett bluesband men redan då ville de modernisera bluesen och få den att tilltala en yngre publik. Att de, som är närmare 30 år, i fjol fick utmärkelsen "Junior blues prize" på Åmål bluesfestival säger något.

Men de vill inte bli placerade i bluesfacket, utan beskriver sin musik som roots, amerikansk folk och soul, och att det ska vara tungt, svängigt och smutsigt. Nyligen var de i Austin och New Orleans och spelade. Inspirationen de fick med sig sitter i än.

– Jag kom hem och bestämde mig för att lära mig trumpet, säger Elin Öberg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!