Moget triumftåg av Cornell

Eller ja, den kreative vilde som ylade sig igenom tidiga obskyriteter som Behind the wheel eller klassiker som Jesus christ pose återstår det inte så mycket av. Men med Carry on visar sig Chris Cornell toppa den ganska sällsynta skara artister lyckas mogna utan att ruttna. Men först var jag som vanligt lite besviken. När Audioslave var som bäst var det ändå aldrig lika bra som när Soundgarden var det. Inte heller lika gripande som på första soloalstret Euphoria morning. Eller Temple of the dog-projektet för den delen. Carry on är nämligen till stor del fylld av rock i lämpligt radioformat. Men: den besitter kvaliteter som annan amerikansk radiorock inte är i närheten av. Och som vanligt handlar det om Rösten. Cornells guldstrupe lyckas till och med göra en vemodig cover på Michael Jacksons Billie Jean. Annat sätter sig efter några lyssningar. Ett moget triumftåg.

Moget triumftåg av Cornell

ROCK. Det tog nästan tio år och ett tre album långt mellanspel i Audioslave innan Cornell blev sig själv igen och fick till sin andra soloplatta, skriver Jonas Kihlander.