Mord i studentstaden
Uppsalabibliotekarien Thomas Brylla kommer på tisdag ut med en ny deckare i Uppsalamiljö. Där kan man läsa sig till vad som rör sig i huvudet på en stadgad bibliotekarie: mord, kärlek och akademiskt fusk till exempel...
Thomas Brylla vid "Påvens altare" i Gamla Uppsala, där delar av hans nya bok utspelar sig.
Foto: Staffan Claesson
Fast även om folk blir mördade i hans deckare, och den döden rimligen är både ond och bråd, skriver han ganska snälla böcker, säger han.
Glöm inträngande skildringar av söndertrasade organ och skändade kroppar, glöm obducenternas sågar och lansetter, glöm också detaljredovisningarna av polisernas undersökningsmetoder, där hittar inte Thomas Brylla sin skrivarlust.
- Jag vill underhålla och berätta en historia. Få läsaren att grubbla över vem som är skyldig och varför, hur det kunde bli så här.
Han berättar gärna traditionellt. Ställer till med kaos, som i bokens slut löses upp. Tack vare hjältens och polisens arbete får livet balans igen. Det är som hos Stig Trenter, Maria Lang, HK Rönnblom och Vic Suneson. Till exempel.
Thomas Brylla har fått hjälp av Uppsalapolisen, så att han känner till de polisiära procedurerna, men det är miljöerna han skildrar, som han har ägnat största delen av efterforskningarna. Ser man Thomas Brylla på ett kafé eller en krog, kan det mycket väl vara arbete inför nästa deckare som pågår.
Å andra sidan är inte alla hans miljöer verkliga. I nya Eld och svavel finns till exempel en universitetsinstitution som inte alls finns. Där beskrivna personer finns inte heller i verkligheten. Inga i Uppsala levande eller döda professorer har stått modell för Hans-Owe Anderbratt eller Lennart Fritzén och ingen Uppsalaadvokat skall tro sig vara modellen för Bryllas huvudperson advokaten Peter Bromander. I alla fall inte helt och fullt.
- Enstaka karaktärsdrag och detaljer i utseenden kan väl komma från existerande personer, sånt har man väl i det undermedvetna.
Den nya boken är hans tolfte, den trettonde är redan mer än halvvägs och idéerna till ytterligare böcker har långt ifrån sinat. Eld och svavel är den femte egna boken han ger ut på sitt förlag Bombus.
- Det är en hobbyverksamhet, säger han både om författandet och detta att vara förläggare.
Bombus är det latinska namnet på humla. En humla kan inte flyga, men gör det ändå, Thomas Brylla kan inte vara förläggare, men är det ändå. Säger han. Till en del handlar det om att få göra böckerna sådana som han vill och se dem komma ut i bokhandeln när han vill utan förlagens ibland mer än årslånga väntetider.
Han säljer obetydligt utanför Uppsala, men på hemmaplan går hans böcker åt. Förlagsverksamheten går runt, men ett levebröd är författandet inte. Det står biblioteksarbetet för.
Thomas Brylla är i lika mått en läsande och skrivande människa.
- Jag har semester nu. Läser Carina Burmans bok om Klara Johansson. I övrigt mest deckare: Anna Janssons senaste, Inger Kampås 1500-talsdeckare. Karin Fossum är en favorit, Arnaldur Ingridason likaså. Och Kjell Eriksson, han är i en klass för sig!
Vilka Uppsaladeckare är ännu oskrivna, vad återstår för Thomas Brylla och andra deckarförfattare i Uppsala?
Thomas Brylla funderar och säger invandrarthriller, skriven av en invandrare. Och någon form av idrottsdeckare.
Den där, som han har hunnit halvvägs med, och som kanske kommer ut nästa år - vad handlar den om?
- Det är hemligt, säger han.
Det enda han avslöjar är att han skriver en del just under semester. Liksom på helgerna. Och mellan klockan fem och sex nästan varje morgon.
Så jobbar vi med nyheter