Om man lägger ihop influenser från Talk Talk, Pink Floyd, Nina Simone och Abbey Lincoln, vad får man då? Egentligen inte belgiska Melanie de Biasio, men det är de hon listar själv. Hennes minimalistiska småjazziga konstpop känns mest som hennes egen och jag skulle nog inte ha känt igen vad det kommer ifrån. Hon sjunger sensuellt närvarande och spelar flöjt till dubbelklaviaturisisterna Pascal Paulus & Pascal Mohy och trummisen Dre Pallemaerts. Det är mörkt, vackert och originellt.
Bästa låt: ”Sweet darling pain”