Murphy hänger kvar i 80-talet

Här gör han den fula och föräldralösa Norbit som växer upp på ett barnhem som ägs av Mr Wong (Murphy). På hemmet träffar han den söta flickan Kate som han inleder ett platoniskt förhållande med, men när hon blir adopterad blir han åter måltavla för folks elakheter. Turligt nog har han Respuita, en något storväxt bestämd ung dam som tillsammans med sina brorsor tar sig an honom.

Problemet är att Respuita, också spelad av Murphy, är allt annat än älskvärd och bossar runt med honom på ett dråpligt sätt. Men så en vacker dag dyker den oemotståndliga Kate upp igen i den lilla hålan och Norbit bestämmer sig för att göra slut med Respuita. Något han kommer att få ångra.
Murphys många ansikten upphör aldrig att fascinera och i Norbit gör han flera olika roller som alla kräver en stor komiker. Tyvärr är hans sinne för humor inte längre vidare uppdaterat.

Det är kul några minuter att se honom som fläskig bitch men inte i en och en halv timme. Filmens kontenta känns som en kvarleva från Murphys storhetstid som komiker på åttiotalet. Tjock är lika med skränig och ful. Smal är lika med älskvärd och vacker. Inte speciellt nytänkande eller överraskande alltså.