Musik av Fredrik Österling
Ett fläckfritt och nonchalant men respektfullt framförande av Fredrik Österlings musik, skriver Johan Landgren om Linné-kvintettens konsert.
Kvällen inleddes med att Österling läste ett avsnitt ur sin nyutgivna roman Den musiska fronten, enligt pressreleasen "en skröna om det svenska klassiska musiklivet och dess konstigheter". Därefter bjöds publiken in till en guidad tur genom skapandeprocessen, där fritt föreläsande om musik och komposition illustrerades med levande ljudexempel av brasskvintetten. Här visade tonsättaren och ensemblen att de inte bara är musikaliskt, utan också socialt, mycket samspelta.
Österling passade också på att ge ett klingande svar på Camilla Lundbergs undran i DN härom veckan, om varför minimalism, puls och sväng är tabu i svenska konstmusikkretsar.
Fredrik Österlings ambition är att föra in verkligheten, med dess ljud, processer och dynamik, i musiken. Och kvällens huvudnummer, uruppförandet av Livre des cuivres, var också rikt på ljudimitation och kopplingar till människan och vardagen. Första satsen, Vouloir, tog formen av ett samtal som urartar i ett allt intensivare tjatter, och i La vie en rose uppmålades ett hektiskt collage av storstadsljud, komplett med flåsande andetag i instrumentens munstycken. Proust avant Kafka bjöd på lågt mullrande klanger i trombon och tuba som fick en läcker resonans i rummet.
Harmoniska Dans les cloches blev en andningspaus där publiken, som Österling inte helt utan ironi uttryckte det, "år bada i C dur". Kvintettens skickligt försiktiga spel i svaga nyanser erbjöd en frid vars effekt bara förstärktes av att den i sammanhanget kändes ack så bräcklig. Här lyste framför allt Paul Hägglöfs trumpetspel i exakt fraserade, känsliga stötar.
Österling vill visa att konstmusiken är en levande kraft, och att den estetiska upplevelsen i högsta grad är något subjektivt. Så fick Linnékvintetten förutom musiker också vara människor med egen personlighet, med tubaisten Sami Al Fakir, som agerade ensemblens pajas, i spetsen. Överlag stod kvintetten för ett fläckfritt och nonchalant men respektfullt framförande av den stilistiskt växlande och bitvis mycket krävande musiken.
Upplägget med konsert, bokrelease, föreläsning och reflexion över musikens natur och syfte gav ett något splittrat intryck, som om man försökte täcka alla tänkbara vinklar på samma gång. Men så är Österlings idealmusik inte bara musik: den förgrenar sig på olika håll ut i vardagen, med all dess smuts och banalitet men också skönhet, och får växelverka med verkligheten.
Linnékvintetten
Alfvénsalen, Uppsala
Alfvénsalen, Uppsala
Så jobbar vi med nyheter