I bland träffas man av en film som bara går direkt in i hjärtat utan att behöva filtreras genom hjärna och nervsystem. Benda Bilili är en sådan, så full av livskraft och oemotståndlig musik.
Dokumentären om musikgruppen Staff Benda Bilili från Kongo-Kinshasa, följer en grupp halta, rullstolsbundna, hemlösa musikers fantastiska framgångssaga från starten till hyllade konsertturnéer i Europa. Det är ingen musikfilm i egentlig mening, även om musiken är den bärande kraften i allt som händer.
När vi möter bland andra Ricky, Coco och Théo i deras ”hemmiljö” – om man nu kan tala om hem när man bor på en kartong som flyttas till nya ställen varje natt – är det samma drömmar hos dem som hos vilken svensk tonåring med nyinköpt synt som helst. Coco Yakala, deklarerar stolt från sin ombyggda trehjuling: ”En dag kommer vi att vara de mest kända handikappade gubbarna i hela Afrika”. Detta trots att flera av dem för länge sedan har passerat sin ungdom.
Många ungdomar i västvärlden sliter hårt för att få tag i replokaler för sina band. Här får man hålla till godo med ett lokalt zoo, till glädje för de många hemlösa barnen som kan sitta och lyssna på repetitionerna, ibland dessutom får vara med och spela på vad de kan hitta runt omkring sig.
Det är lätt att förstå både den spontana och den betalande publikens förtjusning. Staff Benda Bilili består av skickliga musiker. Trots att de är självlärda och har byggt många av instrumenten själva svänger det något så totalt oemotståndligt när alla i polyrytmisk eufori tar i med allt vad de har – och inte har tycks det. Det är också både roligt och intressant att se hur de använder musiken till att föra ut viktiga budskap, som att ta vara på demokratins möjlighet och rösta, eller att man ska vaccinera barnen mot polio. Det sista är extra rörande då medlemmarna fått många av sina skador av just polio.
Vi får följa bandet från deras tid på gatan tills att de upptäcks av en belgisk skivproducent och får ge ut sitt första album. En USA-turné lär vara bokad. I mycket liknar det den vanliga skildringen av artisters framgångssagor, samtidigt som just inget påminner om den gängse bilden.
Visst kunde allt detta ha gjorts med en stor portion sentimentalitet där vi tillsammans kunnat gripas av ”de olyckligas” öde. Men filmen Benda Bilili är så mycket mer, snarare då en manifestation över möjligheterna.
Ta bara den starka inlednings där bland annat en man spelar fotboll med ett ben. Och gör det bra. Det samma gäller musikerna och filmskaparna i denna underbara film.