Musikalisk kameleont

Kurt Wagner och hans kamrater i gruppen Lambchop fortsätter att vara lite av musikaliska kameleonter. Nya dubbla albumen (inte dubbelalbumet som de upprepat säger i pressmaterialet) är en bra bit från förra Is a woman från 2001.Om det inte stått att albumen delvis är filmmusik hade man gissat det ändå. Låtarna ­ särskilt de instrumentala ­ har en klart filmisk prägel och för enkelhetens skull hade Wagner & Co kunnat dela upp musiken på ett soundtrack (filmen heter förresten Sunrise) och ett ²normalt² album.Fast nu är inte Lambchop gruppen som gör det enkelt för sig. Filmmusiken blandas med nyskrivna låtar och man vet inte vilket som är vilket.Och det spelar förstås ingen som helst roll. Musiken här är en rad av vemodiga pärlor. Wagner sjunger med allvarsam basröst. Aw c¹mon har den mest höstiga känslan, där låter gruppen emellanåt på pricken som Tindersticks med stråkarna. No you c¹mon är lite mer upptempo och bjuder på mer direkt livsglädje. Lite jazz, lite pop, lite Cohen, tja, kryddorna är många och de funkar alldeles utmärkt.Klangerna är oftast mer dova och med det stora musikerkollektiv som medverkar finns det mängder av penslar till paletten. De 24 låtar som kom med lär vara bara en bråkdel av alla de som Wagner skrev under perioden från förra albumet. Här finns mycket att upptäcka.Om det blir samma försäljningssuccé som bandets succé Nixon återstår att se. Jag tror ändå att den här plattan kommer att leva längre. Björn G Stenberg